Idaiary: Algarve - Upplevelserika dagar med en nära vän längs med en dramatisk kust

Jag har en nära vän sedan många år tillbaka. Hon tycker precis som jag mycket om att resa och vi har länge pratat om att vi måste åka på en resa tillsammans men något har alltid kommit i vägen. Jag har varit gravid och haft bebisar. Hon har haft andra resor eller studier. Vi kom iväg till Köpenhamn en gång men utöver det har det inte gått att få till. Men så i juni 2023 var det äntligen dags. Det var inte svårt att komma överens om resmålet. Min vän ville till Portugal, mer bestämt Lissabon. Jag har redan varit i Lissabon och föreslog då att vi kunde kombinera en resa dit med att bila längs med Algarvekusten. Och hon var på! Och vilken resa det blev. Jag hade inte kunnat drömma om att det skulle bli så lyckat som det blev. Resan bjöd på magiskt vackra platser och detta var utan tvekan den resa som bjöd på den godaste maten av alla resor jag någonsin har varit på.

Vi flög ner till Faro den 7 juni och åkte vidare mot Lissabon på eftermiddagen den 11 juni. Början av juni visade sig var en helt perfekt tidpunkt att åka till Algarvekusten. Högsäsongen hade inte satt fart ännu och det var väldigt lugnt på sevärdheterna. Vi hade inga problem med att hitta parkering ens på stora sevärdheter med otroligt få parkeringsplatser där man på flera forum blivit varnad för att tro att man skall kunna stå. Med undantag för Praia da Marinha där det rådde kaos. Vädret var helt perfekt under resan, varmt men inte för hett. Det var drygt 22 grader men luftfuktigheten fick det att kännas som 32 grader. Hade det varit varmare än så hade värmekänsliga jag haft problem. Vi hade aldrig några problem med att högsäsongen inte kommit igång ännu. Allt var öppet för sommaren.

Resor
Flyg: Flygresorna Stockholm - Faro och Lissabon - Stockholm kostade 5800 kr för oss båda.
Bil: Bilhyran kostade oss 3466 kr. Vi lade 560 kr på bensin och drygt 100 kr på tull (som hyrbilsfirman drog i efterhand). Under dagarna längs med Algarvekusten bilade vi sammanlagt cirka 35-40 mil. Sammanlagd körtid ca 5-6 timmar. Det är alltså inga långa sträckor mellan olika sevärda platser längs med Algarve.

Ressträckor dag för dag

Dag 1: Flyg till Faro flygplats. Där hämtade vi direkt ut vår förbokade hyrbil från en biluthyrning precis utanför flygplatsen. Vi körde sedan till orten Tavira där vi bokat hotell för natten. Vi åt middag inne i Tavira.

Dag 2: Promenad och frukost i Tavira. Sedan till byn Cacela Velha i Ria Farmosa. Nästa stopp var lunch i Albuferia. Sista stopp för dagen var Carveiro där vi tog en promenad i Algar seco och såg Bonecas caves. Vi bodde på hotell och åt middag i Carveiro.

Dag 3: Shoppade keramik på Caremica paraiso. Sedan till Sagres däre vi tog en promenad, åt lunch och kollade på fantasisk utsikt, en fyr och en fästning. Såg ytterligare en utsiktsplats Miradouro da Cordoama. Sista stopp för dagen var Lagos. Promenad och såg Praia do Comilo och åt middag på fantastiska O Antonio.

Dag 4: Picknickfrukost vid Ponta da Piadede (båttur). Stranden Praia dos Caneiros med restaurangen Rei das Praias). Promenad och åt lunch i Ferragudo. Praia da Marinha, Benagolgrottan (båttur) och sedan till Vale do Lobo där vi åt middag på underbara Well Vale do Lobo. Bodde i närheten.

Dag 5: Promenad i Vale do Lobo. Lämnade tillbaka hyrbilen och tog buss till Lissabon (tågstrejk).

Boende
Under dagarna längs Algarvekusten bodde vi på 4 olika hotell.
Natt 1: Quinta do Morgado Monte de Eira utanför orten Tavira. 3 stjärnigt seniorboende med lägenheter och poolområde, 1638 kr.
Natt 2: Villa Well by Villa Welwitshia Mirabilis, hotell med pool i orten Carveiro. Familjerum (2 sovrum, 4 bäddar) med balkong, frukost ingick. Avgiftsfri parkering, 1392 kr/ natt (älskade detta hotell, bästa under Algarveresan)
Natt 3: Iberlagos apartments, stor lägenhet med två sovrum, kök och vardagsrum samt en uteplats, 1602 kr
Natt 4: Pinhal do Sol,1570 kr (inklusive frukost)

Dag 1 - 7 juni
Vi landade på Faro flygplats vid 19-tiden. Vi gick direkt till biluthyrningen och hämtade ut vår lilla hyrbil. Efter 30 minuters körning var vi framme vid hotellet och kunde checka in. Vi fräschade till oss och tog sedan bilen in till Tavira där jag hade kollat upp en Tapas-restaurang, Ti Maria Tapas & Garraferia som skulle vara bra. Vi blev absolut nöjda även om det inte var något speciellt direkt.

Dag 2 - 8 juni
Jag vaknade före min vän och tog en kort promenad på hotellområdet som verkar bestå mestadels av lägenheter och ägna sig mycket åt längre uthyrningar. Lägenheterna verkar ha allt man skulle kunna behöva för att bo en längre tid så det är ju priseffektivt om man till exempel vill bo här som en mindre familj. Men jag skulle inte kalla området för särskilt charmigt. Vår lägenhet hade fyra bäddar, ett sovrum, bäddsoffa, kök och badrum. Men det kändes väldigt mycket som ett trött område för äldre. Jag var dock nöjd med att vi fick sova i olika rum under den enda natten vi stannade till där.

Efter att vi packat ihop oss tog vi bilen ner till Tavira för frukost på en brunchrestaurang som jag googlat fram - Bruncheria. I avvaktan att restaurangen skulle öppna för dagen tog vi en promenad i ett regnigt Tavira.

Vi parkerade centralt och gick ner till floden för att sedan ta oss upp till Castelo de Tavira.

Castelo de Tavira är en liten fästningsruin från 1000-talet varifrån man har en vacker utsikt över Tavira. Det finns även en vacker tillhörande trädgård.

Vid 10-tiden tog vi oss ner till brunchstället och beställde in en frukost. Vi var inte så nöjda med frukosten men personalen var trevlig och ägaren satte stolt en pinne på Sverige efter att ha frågat vilket land vi kommer från.

Efter frukosten strosade vi lite till i regnet och vi slank även in i några butiker. Tavira var en ganska charmig liten stad som tyvärr missade möjligheten att göra ett rättvist intryck på oss i och med vädret. Men jag skulle säga att ett stopp på några timmar här är fullt tillräckligt om man reser längs med Algarvekusten.

Vi satte oss i bilen, körde cirka en timme och vid 11.30 var vi framme vid nästa stopp, Cacela Velha i området Ria Formosa. Cacela Velha är en liten by som ligger intill en strand i Ria Formosa-området. Stranden består av sandbanksöar och vid lågvatten kan man vada ut och promenera mellan sandbäddarna. När högvattnet anländer är det båtarna som vid lågvatten ligger strandade som tar besökarna ut till sandbanksöarna och tillbaka.

Trots molnigt och duggregn så måste jag säga att jag blev fullkomligt golvad av hur vackert detta område var. Att vada runt mellan sandbanksöarna och blicka ut över sand och hav som slingrar sig om varandra var en vacker upplevelse. Jag ville inte åka därifrån men regnet tvingade oss in i bilen och vidare mot nya äventyr.

Nästa stopp blev Albuferia och nu hade solen valt att titta fram. Albuferia beskrivs som Algarves största och mest livliga badort. Orten ligger intill en stor strand och här finns ett stort utbud av restauranger och butiker. Albuferia var utan tvekan det minst charmiga stoppet under hela resan längs med Algarve. Usch och fy! Det var smockfullt med britter och överallt såg man brittiska pubar och fulla människor. Här lyste de mysiga gränderna och de lyxiga skaldjursrestaurangerna med sin frånvaro.

En Brittisk kvinna jag pratade med senare under resan jämförde Albuferia med Benidorm och skulle själv aldrig sätta sin fot på orten igen.

Visst, Albuferia ligger längs med kusten och har precis som flera andra vackra platser längs med Algarve en vacker kust-vy med dramatiska stup från hus ner till hav. Husen är vita och detaljerna är ofta blå. Så det finns en vacker grund men man har verkligen gjort sitt yttersta för att sudda bort charm och göra orten till en dräggig turistmagnet. Hade jag åkt på en resa till Algarve igen hade jag absolut skippat att stanna i Albuferia. Waste of time.

Efter lunch och promenad åkte vi vidare mot dagens sista anhalt, orten Carveiro. Detta var ett av de stopp jag såg allra mest fram emot under resan och den hotellbokning jag var mest nöjd med. På vägen stannade vi till och köpte frukt och oliver av ett par som stod och sålde längs med gatan.

Väl framme på hotellet kunde vi checka in direkt. Hotellet var mycket fräscht och ägarna var jättetrevliga. Rummet som bestod av två sovrum (4 bäddar) och ett badrum plus balkong och kylskåp hade inget att klaga på. Jag hoppas få möjligheten att få komma tillbaka om några år med min familj när barnen har blivit större. Om jag gör det vill jag definitivt bo på det här hotellet i två eller tre nätter och verkligen njuta av den vackra orten med sina dramatiska sevärdheter.

Vi bytte om och packade med oss frukten och oliverna som vi köpt. Vi tog oss ner till centrala Carveiro där vi köpte lite mer snacks för att hålla humöret uppe fram till middagstid.

Orten Carveiro är inte stor och det är inte heller stranden som ligger placerad mitt i stadens hjärta, omringad av vackra dramatiska klippor. De vita husen med röda, gula och blå inslag lyser mot den blå himlen.

Från stranden som ligger mitt i Carveiro börjar en 600 meter lång spontad promenadstäcka som slickar kusten och passerar många vackra platser. Bland annat en av Algarves absolut största: Algar seco och som lyckas med konststycket att fullkomligt ta andan ur en. Det är trappor och stigar som karvats ur de gul-beigea stenarna. Det är håligheter som bildar fönster som man kan kika ut från och där man ser man hav och endast hav. Det gäller att gå försiktigt och ha tid på sig att verkligen njuta.

Första stoppet blev området Miradouro da Falésia do Carveiro. Här kan man välja att ta de trygga och säkra stigarna medan man strosar runt i området och njuter eller som så många andra vara mer våghalsig och hoppa mellan stenformationerna för att få till än mer dramatiska bilder. Området är verkligen helt otroligt vackert och trots att enorma mängder turister besöker platsen är det oväntat fritt som man får röra sig på området. Man uppmanas ta eget ansvar och inte ta några risker. Trots det är det tydligen flera turister varje år som har övermod och faller mot sin död på Algarves olika sevärdheter.

Efter att ha stannat till i området ett bra tag gick vi vidare mot området Algar seco där bland annat Bonecas cave ligger. På vägen ner mot grottan passerar man en liten restaurang/ café som ligger inbäddad mellan de stora vackra stenformationerna.

Följ skyltningen mot "Aboneca" och var beredd på att bli hänförd. En smal gång leder till en liten grotta med två enorma runda fönsterformationer varifrån man kan blicka ut över havet. När vi var där var det förvånansvärt lite turister och vi fick turas om att ta bilder och stå själva i grottan med två andra par. Men jag är ganska övertygad om att det under högsäsong bildas länga köer och att det då blir svårt att få ha platsen för sig själv ens ett litet ögonblick.

Nu började energin tryta så vi klättrade upp på en hög punkt i Algar seco-området och satte oss för att vila och ta lite snacks och dricka. Vi satt där och tittade på vågorna som slog mot bergsväggarna, vattnet som tog sig in i håligheterna och sedan porlade ut igen.

Efter att ha suttit ett bra tag och pratat om allt mellan himmel och jord var det dags att söka upp en restaurang. Vi hade googlat och sett att om vi promenerade en kort bit, längs med bilvägen R. das Amoreiras skulle vi hamna på huvudgatan som leder in mot Carveiro, Estrada do Farol. Längs med den gatan ligger flertalet restauranger och hotell. Ganska direkt såg vi en restaurang som tilltalade oss. Restaurangen heter Garden och såg modern och fräsch ut. Nu var vi redo att beställa en riktigt fin skaldjursrätt. Som sig bör när man är i Algarve. Det blev den första av många under resan och inte en enda gång blev vi besvikna. Maten i Algarve håller utan tvekan hög klass.

Efter middagen promenerade vi tillbaka till hotellet och lade oss för natten. Det var nästan svårt att greppa hur mycket vi hunnit och vilka otroligt vackra platser vi sett under vår resa.

Dag 3 - 9 juni

Som vanligt vaknade jag före mitt resesällskap så jag tog med mig min reseplanering (utskriven såklart), penna och mobiltelefon för att sätta mig in i dagens planering. Vi vaknade till att det, precis som förutspått av Smhi regnade vilket gjort att vi börjat tänka om lite kring förmiddagens inplanerade aktiviteter. Min vän var mycket sugen på att shoppa lite keramik och hade av en vän rekommenderats Ceramica Paraiso.

Frukosten var bra med färskpressad apelsinjuice, färska jordgubbar, äggröra, yoghurt och bakverk.

Vi lämnade ett regnigt Carveiro och körde mot Ceramica Paraiso utanför Sagres. Resan tog en timme.

Min vän som älskar keramik befann sig nu i himmelriket. Hon räknade noga på hur mycket plats hon hade kvar i väskan och gjorde några riktigt fina klipp.

Jag hade egentligen inte tänkt köpa något men jag kunde inte låta bli när jag såg denna skönhet. Jag såg framför mig att den skulle få följa med hem till Sverige och sedan få landa på vårt landställe i Norrtälje. Jag tänkte mig våra klar-rosa pioner i den. Och visst blev det inte så dumt?

Efter att ha shoppat loss på keramik körde vi vidare mot orten Sagres. Min vän hade kollat upp orten och ville väldigt gärna dit. Jag själv hade googlat en del och kommit fram till att det inte såg ut att vara något särskilt att se där. Men ack så fel jag hade. Vi parkerade på en stor parkeringsplats mitt i den lilla orten och sedan promenerade vi ut mot utsiktspunkten Ponta da Atalaia. Och Woooow! Jag låter helt enkelt bilderna tala för sig själva.

Efter en helt otrolig promenad gick vi in mot den lilla byn och strosade längs med huvudgatan letandes efter en restaurang. Jag kollade google maps efter ett ställe med bra betyg och hittade Carlos. Och vilken lyckoträff det blev. Denna lunch var en av de två bästa måltiderna på resan. Jag åt grillade jätteräkor med sås på någon sprit (minns inte vilken). Magiskt gott! Jag kan varmt rekommendera Restaurante Carlos i Sagres.

När vi satt och åt lunch kom en kille som verkade bo i området fram till oss. Han frågade vad vi planerade att se i området och tipsade om hans favoritplats som låg strax utanför Sagres. Sånt skall man alltid lyssna på så vi lade in utsiktpunkten Miradouro da Cordoama i vår resrutt för att stanna till på under eftermiddagen.

Efter lunchen var det dags att åka vidare mot fästningen och fyren längst ut på udden i Sagres. Fyren ligger på Europas och Portugals sydvästligaste punkt och är omgiven av branta klippor och Atlanten.

Vi stannade till vid ett litet café längs med huvudgatan och köpte med oss lite fika. Varsin ljummen pastel de nata var en självklarhet. Det Portugisiska bakverket är gjort på smördeg och med en krämig citron och kanelkräm som påminner om spanjorernas creme brulee. Det smakar lite som ett wienerbröd med med mindre fluff och mer kräm. Också en hint av kanel.

Fästningen Fortazela de Sagres byggdes på 1400-talet av en Portugisisk prins. Den användes under århundranden av militären för att försvara Sagres och Portugals handelsrutter. Idag är fästningen en populär sevärdhet bland turister.

Innan jag reste till Algarve läste jag att det varje år dör flera turister efter att ha ignorerat varningar om att inte gå förbi stängsel och hoppa över avspärrningar i jakten efter den perfekta bilden. Personligen är jag väldigt försiktig med sånt och skulle aldrig våga men det är tydligt att lokalbefolkningen gör som de vill. Man ser äldre Portugisiska män som fiskar lite överallt längs med kusten - bakom avspärrningarna.

Fyren Cabo de Sao Vicente byggdes 1846 och är en av de mest kraftfulla i Europa. Den är fortfarande i bruk och bemannad och har en räckvidd på över 50 km.

Mitt i området finns en grotta (öppning) där man kan stå och lyssna på vågorna som slår mot klipporna utan att man ser något vatten.

Nästa stopp blev utsiktsplatsen Miradouro da Cordoama som killen på lunchrestaurangen tipsat om. Och han hade definitivt inte fel. Otroligt vacker utsikt längs med kusten och över en enorm strand som verkar mycket populär bland surfare. För att ta sig dit får man åka en liten bit på en grusväg och tillslut kommer man fram till en liten parkering. Jag kan definitivt rekommendera att man stannar till här.

Sedan körde vi tillbaka längs med kusten till Lagos (30 minuters körtid) och parkerade vid Iberlagos apartments där vi skulle bo för natten. Vi hade hyrt en lägenhet med varsitt sovrum. Lägenheten var stor med ett rymligt vardagsrum, kök och stor balkong. Det syntes att hotellet sett sina bästa dagar. Det var inte direkt charmigt och helt ärligt var det lite jobbigt med koder till dörrar för att ta sig in och ut. Men det låg otroligt bra till för att snabbt och enkelt kunna ta sig ner till promenaden längs med kusten och dess otroligt vackra badplatser.

Vi hämtade in våra väskor från bilen och fräschade till oss lite. Sedan packade vi en badväska och gick ner mot kustpromenaden. Första biten var en smal stig som sedan övergick till en spontad promenad med flera anordnade picknickplatser.

Under promenaden passerade vi flera vackra stränder. Den mest kända heter Praia do Camilo. Det är en liten strand mest känd för den vackra trätrappan som tar sig ner i flera etapper. Min vän var inte så förtjust i stranden medan jag tyckte att den var fantastiskt vacker. Fullproppad av turister? Svar ja.

Nu började vi bli trötta och hungriga. Min vän hade rekommenderats att äta middag på restaurangen O Antionio av en annan vän som tidigare varit där. Så istället för att fortsätta promenaden mot Ponta da Piadede med dess populära sevärdheter vek vi av mot restaurangen. Promenaden från Praia do Camilo till restaurangen tog 35 minuter. Det var en mycket vacker promenad och bostadsområdet vi promenerade genom på slutet såg ut att vara av det lyxigare slaget.

Väl framme fick vi veta att restaurangen var fullbokad men att vi kunde få ett bord en halvtimme senare. Vi satte oss och tog ett glas i avvaktan att få ett bord. Jag valde det portugisiska vinert Vinho Verde (översatt betyder det gröna vinet). Det är ett samlingsnamn på att vinet säljs och konsumeras när de är unga. Det smakar som vitt vin men är enligt mig lite vattnigare, torrt och inte fruktigt.

Vi beställde in jätteräkor, musslor och pommes. Här beställer man skaldjuren efter vikt och inte portionsvis. Om det var värt promenaden och väntetiden? Svar ja, ja, JA! Godaste måltiden under resan. Alla pratar om det italienska och franska köket och min fråga är varför man inte pratar mer om det Portugisiska. Jag har aldrig ätit så mycket god mat som under den här resan. Jag kan varmt rekommendera O Antonio. Fantastiskt god mat i en restaurang som ligger vackert belägen på en strand.

På menyn fanns klassiska portugisiska tårtor. Vi bad att få en slice av de två tårtor som personalen rekommenderade och som var klassiskt portugisiska. Vi fick en som hette morgado och som var mycket god och en med fikon som jag inte skrev upp namnet på men som vart ännu godare.

Efter middagen frågade vi efter taxi och personalen ringde en vän som arbetar som taxichaufför och som kom och hämtade oss och körde oss till hotellet.

Dag 4 - 10 juni

Vi började dagen med att packa in oss i bilen och köra till en butik i närheten där vi köpte med oss frukostpicknick. Sedan körde vi till området Ponta da Piedade. Vi var på plats redan vid 8.30 tiden och var de första som parkerade på den lilla parkeringen längst ut på udden. Jag har ingen aning om hur det är att komma hit med bil under högsäsong mitt på dagen. Det pågick ett bygge när vi var där så det är möjligt att fler parkeringsplatser är en del av den planeringen.

Vi slog oss mer och njöt (tills myrorna kom).

Efter frukosten gick vi vidare mot självaste Ponta da Piedade som ligger längst ut på udden. Man går ner för en lång trappa och väl där nere står det män som säljer båtturer längs med kusten och in i små grottor. Vi var först på plats och anlände precis när männen började packa upp sina skyltar och göra sig redo för dagens turister. Jag ville definitivt ta en båttur medan min vän var osäker. Men tillslut gick hon med på att åka med. Det var dags att komma iväg då högvattnet gör att båtarna inte kan ta sig in på en del av platserna vissa tider på dagen och högvattnet var på väg.

Det var verkligen värt att ta båtturen. Vi åkte in i trånga grottor där båt-mannen fick sig en utmaning i att placera båten så att vågorna inte skulle kasta oss upp mot en klippvägg.

Vid 11.30 åkte vi vidare mot Ferragudo. Vi började med att åka till stranden Praia dos Caneiros som ligger strax utanför Ferragudo med förhoppning om att få äta lunch på den otroligt vackra restaurangen Rei das praias. Restaurangen ligger på stranden och är oemotståndligt vacker. Bilresan tog 40 minuter. Jag hade läst en del om restaurangen och visste att det fanns en risk att vi inte skulle få plats men jag hade inte heller velat förboka och ha en tid att passa. Och mycket riktigt så var det fullbokat uppe på terrassen. Vi kunde få ett bord nere i restaurangdelen men det var inte lika lockande. Min vän ville bada men jag ville verkligen få sitta på den vackra terrassen. Jag lyckades få personalen att gå med på att jag skulle få ta ett glas vid baren och det var ett riktigt genidrag. Från min plats hade jag fri sikt över hela terrassen och ut mot stranden.

Som jag njöt av denna stund. En så otroligt vacker plats.

Man kan även ta ett glas under restaurangen och känna sanden mellan tårna.

Efter att ha njutit av stranden och restaurangen bar det av in till Ferragudo.

Vi kom fram till Ferragudo vid 13 tiden. Efter en kort promenad satte vi oss på en restaurang som lockade med sin uteservering under ett vackert rosablommigt träd. Vi åt pizza och drack sangria.

Efter lunchen fortsatte vi vår promenad genom Ferragudo som jag tyckte var en otroligt fin liten by. Men den är verkligen liten och någon timmer eller två räcker för att se den.

Vid 15 tiden åkte vi vidare mot Praia da Marinha. Det är här man hittar stenformationerna som i rätt vinkel blir ett hjärta. Här ligger också en vacker badstrand. När vi kom fram till parkeringen rådde det TOTALT KAOS. Det fanns inte en enda parkeringsplats och bilar cirkulerade runt och försökte hitta egna lösningar. Min vän gjorde sitt bästa och vi råkade köra ner i ett djupt hål. Vi fick hjälp av två män att lyfta upp bilen. Vi var i chock och min vän valde att sitta kvar i bilen medan jag tog mig en snabb kik i området. I det kaoset missade jag helt att hitta vinkeln för hjärtformationen vilket grämer mig en aning.

Nästa stopp var den kända Benagil-grottan. Här var det lättare att hitta parkering. Vi anlände vid 16.30 och gick ner till biljettstånden nere vid den lilla stranden. Det som fanns kvar den dagen var en expresstur kl. 17.00 och som varade i 30 minuter och kostade 20 euro. Min vän var inte intresserad av att åka in i grottan och valde att släppa av mig och åka till en mindre turistig plats för vila och bad.

Turen var absolut värd det. Det var roligt att få se grottan men tyvärr åkte man bara in och vände och det var flera båtar som mer eller mindre stod på kö för att svänga in för att ge turisterna en kik. Endast kajakerna kan stanna till i grottan. Om jag återkommer hit vore det häftigt att få möjlighet att stanna en längre stund i grottan.

Det fanns inte heller tid att se Bengil-grottan ovanifrån vilket jag också gärna vill göra någon gång i framtiden.

Vid 19 tiden anlände vi till kvällens sista stopp: Vale do lobo. Jag visste inte mycket om orten men det jag visste var att jag bara måste få äta sushi på restaurangen Well Vale do lobo. Jag hade läst om den och sett bilder och var så nyfiken. Vi hade inte bokat något boende för natten utan hållit det öppet och vi beslutade oss nu för att åka mot restaurangen och hålla tummarna för att det skulle finnas ett bord för två. Vi tänkte att vi sedan kunde hitta ett boende i närområdet.

Vale do lobo visade sig vara en ort dit golfare åker för att få en lyxig och problemfri vistelse. Inte ett grässtrå låg fel på gräsmattorna och busskurerna och rondellerna var vackert utsmyckade. Det var fascinerande att se. Som tur var så fanns det gott om bord på restaurangen och vi valde ett bord precis intill poolen. Boende på orten däremot kostade skjortan och det var det inte värt. Vi beslutade oss för att hitta ett boende i någon annan närliggande ort. Men först skulle vi käka på restaurangen som jag sett så mycket fram emot.

Vi beställde in och delade på en avsmaknings"tallrik" med olika sorters sushi och en förrätt med jätteräkor. Att kalla det vi beställde in för tallrik är en klar underdrift då det mer ser ut som ett konstverk. Vi tog sedan varsin efterrätt och drink. Under resan märkte vi att kostnaden för ett glas vin varierade något otroligt beroende på vart man var. På många ställen kostade ett glas 3,50 euro, på Praia das raia (restaurangen på stranden utanför Ferragudo) kostade det 6 euro och här kostade det 9 euro, alltså nästan tredubbelt mot en enklare portugisisk restaurang.

Allt var jättegott och platsen vi satt på var vacker och lyxig. Middagen för oss båda kostade 1640 svenska kronor. Jag tycker att det var det mycket väl värt.

Restaurangens version av Eton Mess var jättegod. Krämig och somrig med jordgubbar, hallon, mango, tranbär, grädde, maräng och mynta.

Restaurangen som också är en beach club öppnade 2021. På ovanvåningen finns en pool för vuxna och en för barn. Det finns även jacuzzis och möjlighet att boka massage. När vi var där var det hur lugnt som helst och vi fick ut det vi ville ha ut av kvällen. God mat i en vacker och lugn miljö.

Tillslut var vi tvungna att röra oss vidare och hitta ett boende för natten. Vi hittade ett prisvärt hotell 12 minuters bilväg från restaurangen. Hotellet hette Pinhal do Sol och rummet vi bokade var ett familjerum med 4 bäddar. Vi anlände vid 21.30 tiden.

Dag 5 - 11 juni

Vi vaknade upp och gick till poolområdet där frukostbuffén som ingick i boendepriset serverades. Frukosten var verkligen inte god men vi lyckades få i oss lite grann.

Idag var dagen vi skulle lämna Algarvekusten för Lissabon. Vi hade tänkt ta tåg upp till Lissabon från Faro men det visade sig vara en pågående tågstrejk. Vi lyckades få de två sista biljetterna på en buss som skulle avgå från Faro på eftermiddagen. Innan dess skulle bilen återlämnas på Faro flygplats. Men vi hade alltså några timmar kvar innan vi behövde vara på Faro flygplats för att återlämna bilen. Jag var nyfiken på att se mer av orten vi var i och åt middag under gårdagen, Vale do lobo. Min vän ville sola och bada.

Vi tog bilen till stranden Praia do Loulé Velho. Där vi parkerade fanns ett litet café för min vän som ville ha kaffe och därifrån kunde jag sedan gå en kort promenad längs med stranden för att ta mig till de delarna som vi var i under gårdagen.

På min promenad längs med stranden hittade jag en massa vackra och annorlunda snäckor som jag plockade med mig hem till barnen.

Jag strosade sedan runt i området och häpnade över de enorma husen som utan tvekan ritats av dyra arkitekter och de fläckfria trädgårdarna med perfekta gräsmattor. Det ena huset var mäktigare än det andra. Jag mötte en kvinna och kände mig tvungen att stoppa henne för att fråga om hon bodde i området. Hon sa att hon är turist från England och brukar hyra hus i Vale do Lobo. Hon sa att hon tror att de flesta som bor här hyr ut sina hus juni till augusti och att det då är mestadels Britter, Tyskar och Australiensare som rör sig på orten.

En av rondellerna i Vale Do Lobo

Ytterligare en rondell

En busskur i Vale do Lobo

Efter några timmar åkte vi till Faro flygplats och lämnade tillbaka bilen. Vi tog sedan en taxi in till centrala Faro där vi tog en promenad och åt lunch fram tills det var dags att ta Flixbus upp till Lissabon.

Vi hade en adress där vi skulle ta bussen från och väl där visade det sig att det inte fanns någon station eller busskur utan det var bara att vänta på bussen på trottoaren.