Här nedan följer två inlägg från två olika resor som jag har gjort till Edinburgh. Första inlägget är från en resa tillsammans med min mamma i november 2024. Det var en resa med massa inslag av lyx. En resa då vi verkligen hann se staden. Vi strosade, åt och drack gott på vackra restauranger och barer. Det var Halloween men staden hade även börjat pynta för jul. Andra resan, längre ner i detta inlägg är från samma år men i maj då jag besökte staden tillsammans med min man och två vänner. Det var en kort och regnig visit innan vi hyrde bil och tog oss ut på Högländerna och Isle of Skye.
Resan i november 2024
När jag under min resa till Edinburgh i maj 2024 strosade runt med min man och våra vänner kunde jag inte släppa tanken på att min mamma skulle ha älskat den här staden. Jag kände också att jag hade velat ha mer tid att njuta av den och redan 6 månader senare återkom jag därför tillsammans med min mamma. Hon och jag hade bokat en resa till Edinburgh tidigare. Det var 2020. Jag var mitt i småbarnsåren och så taggad på att få komma iväg. Men så kom pandemin och den resan ställdes in. Jag bokade även en resa dit 2022. Då var tanken att resa dit med min man för en somrig juli-helg utan barnen. Men bara någon vecka innan ställde flygbolaget in avgången och vi kom aldrig iväg. Men så 2024 fick jag alltså äntligen revansch då jag besökte staden vid två olika tillfällen. Först i maj med min man och våra vänner, innan vi hyrde bil och åkte ut på Högländerna och Isle of Skye. Och sedan tillsammans med min mamma för en höstig långweekend som var både halloween och julinspirerad. Det var en resa med guldkant då vi valde att bo bra och äta på flera riktigt lyxiga restauranger. Edinburgh är en ganska liten och kompakt stad och för att känna att man verkligen har sett staden behöver man egentligen inte stanna många dagar. Men man BÖR! Jag är mycket nöjd med resan och ångrar verkligen inte att jag åkte tillbaka för en andra resa dit redan samma år. Nu känner jag att jag verkligen har upplevt och sett Edinburgh, som jag så länge drömt om.
Jag och min mamma var i Edinburgh 1-5 november 2024
Dag 1 (fredag) – Ditresa. Lunch på Café Royal, Calton hill, middag på The Last Drop.
Dag 2 (lördag) - Frukost uppe på Arthurs seat, nationalmuseet, St Giles Cathedral, lunch på The Lookout uppe på Calton hill, Valvonna & Crolla, drink på The Dome och middag på Toolboth Tavern.
Dag 3 (söndag) Promenad till Dean Village och Cirkus Lane i Stockbridge. Museum of context och lyxig afternoon tea på Prestonfield house. Butter beer på Elephant house och middag på The Last Drop.
Dag 4 (måndag) – Utflykt utanför stadskärnan till Swanston Farm. Såg highland cows i deras naturliga miljö. Lunch på Cold Town house och lyxmiddag på The Witchery.
Dag 5 (tisdag) – Hemresa efter att ha ätit frukost på Castlegate café.
Ta sig hit
Det finns direktflyg till Edinburgh från Arlanda och att flyga till Edinburgh tar bara drygt tre timmar. Från flygplatsen finns det en tvärbana som går snabbt och smidigt in till centrala Edinburgh (New town). Det är lätt att köpa biljetterna online på Edinburgh trams hemsida https://tickets.edinburghtrams.com/tickets. Tips att göra det hemifrån eller på flygplatsen där man har gratis wifi. Det finns även bussar in till city och en taxi kostar cirka 500 kr.
Ta sig runt
Lättaste sättet att ta sig runt i Edinburgh är att promenera och det är en så pass liten stad att man hinner se mycket på en långpromenad utan att behöva leta efter kollektiva färdmedel. Under denna resa gick vi överallt inne i centrala Edinburgh samt när vi skulle på afternoon tea på Prestonfield house som ligger i utkanten av staden. Däremot tog vi bussen när vi fjärde dagen skulle utanför stan för att besöka en farm och det gick hur smidigt som helst. Man kunde betala busschauffören när man klev på genom att blippa kortet och det var enkelt att googla fram tidtabeller och färdvägar.
Boende
Under vår resa bodde vi på The Grassmarket hotel. Hotellet ligger på torget Grassmarket, i hörnet vid Victoria street. Jag kan inte tänka mig ett bättre läge. Jag valde det hotellet då Grassmarket ligger i den gamla delen, precis intill Victoria street, nära slottet och Royal Mile. Det ligger även precis intill The Last Drop (det bästa stället vi åt på under förra resan). Samtidigt så är det nära till nya stadsdelen med shopping och, inte minst; The Dome.
Jag är mycket nöjd med hotellet. Gemensamma utrymmet på hotellet är inte stort och inte heller direkt mysigt men det spelade ingen roll för vår del. Från receptionen finns det en dörr som leder direkt in till Puben intill så där kan man hänga och ta sig ett glas. Jag tror även det är där som frukosten serveras om man bokar till det. Vi bokade rummet ”comfy twin” och fick rummet allra högst uppe på vinden. Vi stördes aldrig av ljud, detta trots att det är en del festande på Grassmarket på helgkvällar samt att hotellet ligger dörr i dörr med en Pub. Boendet var fräscht och personalen var trevlig och hjälpsam. Vi skippade att boka till frukost för att vara fria att lägga upp dagen så som vi ville. Sammantaget ett boende som jag varmt kan rekommendera om man skall resa till Edinburgh för att se staden.
Ett annat hotell som jag övervägde att boka rum på var Motel One Edinburgh – Royal som ligger vid den vackra Cockborn street, nere vid centralstationen. I den gamla delen av staden men också den bara en kort promenad från nya delen. Fördelen jag kan se med det hotellet är att det har en mysigare gemensam del, om det känns viktigt.
Dag 1
Vi landade på Edinburgh flygplats 09.30. Efter att ha fått vårt bagage tog vi en Tram in till centrala Edinburgh. Detta gick hur smidigt som helst. Jag hade köpt biljetterna dagen innan avresa på Edinburgh trams hemsida. Så dessa låg redan på min telefon och gick att använda på sträckan Edinburgh flygplats med riktning mot Newhaven (via city) vilken tid som helst på dagens datum. Så vi kunde bara kliva på. Resan tog cirka en halvtimme.
Vi gick av på hållplatsen ”West End”. Därifrån tog det cirka en kvart att gå till hotellet.Vi var framme på hotellet cirka 11.30 och incheckning var från kl.15.00. Så vi lämnade våra väskor i receptionen och började utforska staden. Jag hade innan avresa spanat in flera restauranger jag gärna ville gå på, varav en var The café Royal. Vi styrde stegen dit och på vägen passerade vi Scott monument.
Nu var vi rejält hungriga så vi beställde in varsin fisch and chips och dryck som lämpade sig för att skåla in att vi äntligen var framme i staden vi så länge velat besöka tillsammans. Jag tyckte mycket om The café Royal som andades både klass och historia. Kanske inte så konstigt med tanke på att restaurangen legat i samma lokal sedan 1863. På hemsidan definierar sig stället som ett ”hidden gem”. Det finns restaurang, bar och en mycket ståtlig ”oyster bar”. Restaurangen fokuserar en del på skaldjur, och då inte minst ostron som tydligen harmoniserar som allra bäst ihop med champagne. Signaturdrinken för café Royal är bloody Mary som serveras med ett ostron på toppen. Men vi prövade varken ostron eller drinkar utan var nöjda med lunch och vin.
Sedan gick vi vidare till Calton hill. Jag hade läst att det skall finnas en restaurang på toppen av Calton hill, något jag inte noterat alls när jag var där senast under mitt besök i staden i maj. Jag kunde nu inte motstå att kika in och jag föll pladask. Jag ville verkligen få möjlighet att äta en måltid där under vår vistelse. Jag såg direkt vilket bord jag ville sitta vid och samma kväll bokade jag in oss på lunch där nästkommande dag och skrev att jag önskade just det bordet.
Vi gick sedan tillbaka mot den gamla delen av staden och upp på The Royal Mile. Vi gick in i The Fudge House och köpte med oss två olika sorter. Vi gick även ner till Holyrood och spanade in den vackra byggnaden genom gallret. Efter det gick vi tillbaka till hotellet och checkade in på rummet.
Vi tog oss en ordentlig paus innan vi vid 18-tiden begav oss ut igen. Vi gick en promenad i området kring hotellet och passerade bland annat slottet.
Sedan gick vi tillbaka ner till Grassmarket för att äta middag på restaurangen The Last Drop. Jag såg så mycket fram emot att äta deras kycklingschnitzel igen. Det var fredag kväll och stället var packat av både middagsgäster och öldrickande män som var ganska högljudda. Vi åt middagen som var god men det var svårt att slappna av och njuta i och med den höga ljudnivån.
Efter middagen gick vi en kort kvällspromenad. Såg The Vennel i kvällsmörkret, passerade Bobby-statyn och Greyfriars Bobby.
Dag 2
Första heldagen i Edinburgh. Vi vakande tidigt och var ute och redo för äventyr redan vid 7 på morgonen. Vi packade med oss tevatten i termosen som vi tagit med hemifrån, te-påsar och små mjölkförpackningar som fanns på rummet. Vi gick uppför Victoria street till The Royal Mile. Efter att ha fått i oss varsin kaffe från Starbucks och köpt med oss frukost därifrån gick vi hela The Royal Mile ner till Holyrood.
När vi kom fram till rondellen på Queens drive tog vi höger istället för vänster som jag gjorde under föregående resa. Vi fortsatte att gå på Queens drive tills vi kom till platsen med två rondellen som ligger tätt intill varandra.
Vid de två rondellerna kände jag igen mig. Det var här vi kom ner sist när jag var här i maj. Det bör därmed vara närmsta stället att börja på för att snabbast möjliga komma upp till den vackraste utsiktsplatsen på Arthurs seat. Vid rondellen övergår Queens drive till att smalna av till en mindre väg. Vi gick en kort bit på den och tog sedan vänster upp på en stig för att ta oss upp via trapporna. Här uppe kunde vi se Prestonfield house som vi bokat in afternoon tea på nästkommande dag. Vi började med att ta oss på toppen av denna kulle och sedan satte vi oss ner på våra medhavda sitt-underlägg, drack varmt te och åt mackor och fika. Det var skönt att ha på sig mössa och alldeles underbart att sitta och njuta av utsikten med en varm kopp te.
 |
| Presntonfield house |
På vägen tillbaka snirklade vi oss på mindre gator då vi redan gått på The Royal Mile flera gånger. Vi passerade vackra Cowgate som senare under vår visit kom att hamna på nyheterna på grund av en allvarlig och riktigt obehaglig bilolycka. Vi var tillbaka på hotellet redan klockan 10.
Vid 11-tiden gick vi till nationalmuseet som ligger runt hörnet från hotellet, mittemot hunden Bobby. Jag är ingen museum-människa men det här museet var riktigt vackert och mycket väl värt ett besök. Bara byggnaden var väl sevärd men även utställningarna var häftiga. Det påminde lite om Cosmonova i Stockholm men det var riktigt häftigt att man hängt upp flera utställningar i taket. Vi gick upp på takterrassen men det var inget speciellt och inte värt det.
Vi tog sedan Jacobs ladder upp till Calton Hill då jag dagen innan bokat bord för en lunch på vackra, vackra restauranger ”The Lookout”. Jag hade bett om ett specifikt bord och det hade jag fått. Detta blev min favoritstund på hela resan. Maten var fantastiskt god men restaurangens arkitektur i kombination med utsikten var obeskrivligt vacker. En riktig fullträff. Min mamma fick mer eller mindre dra mig därifrån. Jag kan nästan sträcka mig till att man måste äta en måltid här när man besöker Edinburgh. Det kostar en slant med lunchen är betydligt billigare än middagen. Jag tycker också att man får ut mer av en måltid här i dagsljus. Även om det säkert är otroligt vackert även på kvällar med utsikt över den nattbelysta staden. Bokar man ett bord här rekommenderar jag att man skriver i bokningsmeddelandet att man vill ha ett bort som vetter mot stadskärnan.
Efter lunchen passerade vi restaurangen ”The cottage” som hör ihop med ”The lookout by gardeners cottage” som vi precis ätit på. Det såg ganska mysigt ut men ligger precis vid en ganska stor väg och en korsning.
Sedan gick vi till butiken Valvona & Crolla som är en delikatessbutik väl värd ett besök.
Vi gick in i Mc Naughtans bookshop men det tyckte vi var ganska ointressant.
Sedan var det dags för det som kom att bli resans andra stora höjdpunkt; The Dome. När jag var där i maj blev jag helt golvad av hur vackert det var men min man var inte lika imponerad. Jag hade kollat in deras hemsida och tittat på bilder på google och noterat att deras pyntning på julen ser helt otrolig ut. Jag hade tänkt att jag kanske kan komma att behöva åka tillbaka i december något år för att få se det IRL. Jag blev otroligt förvånad när vi kom fram och såg att det redan var julpyntat. Det visade sig att julpyntningen blev klar bara några dagar tidigare. Och mina höga förväntningar överträffades med marginal. Så otroligt vackert med alla blommor, allt glitter, färgerna och doften av julkryddor. Vi satte oss ner och tog en dyr juldrink.
På vägen tillbaka till hotellet korsade vi Queens garden och passerade Ross fountain. Vi gick sedan genom St Cuthbert´s Kirkyard.
Efter en stunds vila på hotellrummet gick vi till The Toolboth Tavern där jag bokat bord för middag. Toolboth Tavern är en gammal klassisk pub, precis som The Last Drop. Restaurangen har legat i byggnaden sedan 1820 men själva byggnaden i sig sträcker sig ända bak till 1590. Det är nästan svårt att greppa. Vi åt varsin Chicken Balmoral som är en klassisk Skottisk rätt med Haggis-fylld kyckling. Just Haggis används i många klassiska skottska rätter och består av kryddat kött (lever, lunga och hjärta från får) tillsammans med havregryn, lök och ister. Haggis i sig är okej och smakar väldigt kryddat men vi var verkligen inte nöjda med rätten. Den var torr, inte helt värmd och kändes väldigt vardaglig. Jag var inte särskilt förtjust i The Toolboth Tavern och tycker att The Last Drop håller en betydligt högre nivå. Vi delade även på en sticky pudding till efterrätt. Sticky pudding är en varm, brödig dessert som serveras med vaniljglass och kolasås. Helt okej men inte woow.
Den kvällen hade vi bokat en guidad tur i Edinburghs ”underground Vaults”. När vi stod på mötesplatsen kom guiden och berättade att visningen ställts in på grund av en allvarlig bilolycka på den plats där vi skulle ha kommit upp. Det tog några dagar innan detaljerna uppdagades men av vad jag har läst mig till så var det att en äldre man, i 70 årsåldern blivit påkörd av en buss och att hans huvud åkt av och rullat upp på trottoaren och hamnat precis intill ett halloweenfirande. En del hade först trott att det var en del av halloweenpyntet. Otroligt obehagligt. En nyhet som tydligen blev viral. Hotellpersonalen förklarade för oss att det mycket sällan sker större bilolyckor eller brottslighet i Edinburgh. Att det är en mycket säker stad och invånarna var i chock över det som skett.
Nu var vi trötta efter en intensiv dag där stegräknaren vittnade om 30.000 gångna steg.
Dag 3
Vi började dagen med att inta frukost som vi dagen innan köpt med oss upp till rummet. Vi gick sedan en promenad mot Dean Village. Denna gång fick jag se platsen i bättre väder. Det var ingen nederbörd och himlen skiftade i blått.
Vi gick en bit längs med floden och nästa stopp var Cirkus Lane i Stockbridge. Promenaden mellan Dean Village och Cirkus Lane tog cirka 15 minuter.
Cirkus Lane är en gata som är kantad av vackra små hus och som påminner en del om gatorna i Visby. Vi strosade långsamt gatan fram och tog bilder. Det var bara vi och ett par med sin hund på plats. Paret hade med sig en fotograf och verkade fota familjebilder.
Min tanke var att sedan köpa en varsin varm choklad på Marsmallow lady men det visade sig att det inte skulle öppna än på ett tag. Vi satte oss istället på The Bearded baker och delade på en bulle och tog varsin kaffe latte.
Sedan promenerade vi tillbaka mot hotellet. Jag älskar verkligen arkitekturen i Edinburgh. Det känns som en stad som har en enorm respekt för sina byggnader och som alltid lagt stor vikt vid att bevara känslan som finns i staden. Jag tyckte byggnaden nedan var riktigt häftig. Ett smart sätt att bevara en gammal byggnad och samtidigt bevara den.
På vägen stannade vi till på Museum of context som ligger på Victoria street. Det var kö för att få komma in varenda gång vi passerade under resan och denna gång valde vi att ställa oss i kön. Kön gick dock förvånansvärt snabbt. Här inne finns en massa Harry Potter saker. Det är som ett museum/ en butik. Jag tycker att det var värt att gå in även om jag inte är ett stort Harry Potter fan.
Efter att ha svidat om till lite finare kläder började vi vår 40 minuterspromenad till Prestonfield house för afternoon tea i slottsmiljö. Jag hade fått det rekommenderat av en vän som varit där tillsammans med en vän till henne som bor i Edinburgh. Så jag vågade ha ganska höga förväntningar. Prestonfield är ett 5 stjärnigt hotell som utger sig för att vara ett hidden gem i Skottland. Både utomhusmiljöerna och inredningen inomhus är helt otroliga. Det är lyx och det är flärd. Vi var på plats 12.30.
Efter att ha sett oss omkring blev vi visade till våra platser och fick in vårt afternoon tea. Det var en otrolig mysig miljö. Serveringen var vacker och brasan var tänd. Allt var gott men framförallt sconesen var otroligt goda. Vid 14.30 började vi gå tillbaka in till city.
Efter vila på hotellet gick vi till Mary Kings close för en guidad vandring i The underground vaults. Mary King är ett avgränsat område i Edinburghs tunnelsystem som har en alldeles särskild historia. Man fick inte ta kort under turen men jag har tagit en bild på modellen över området som man får se. Vi guidades av en kvinna som uppgav sig för att vara självaste Mary King herself. Hela guidningen kändes väldigt inövad och opersonlig men den var informativ och man fick möjlighet att få se hur människorna levde och hade det för länge, länge sedan. Innan hus började byggas i staden. Turen var bra men inget extraordinärt enligt mig. Jag tror att jag hade tyckt att det varit mer spännande med en vandring som tog sig en bit under staden och inte bara höll sig på Mary Kings close.
Efter turen gick vi till The Elephant house café för att pröva den kända Harry-Potter drycken butter beer. Och det smakade riktigt illa! Det smakade som 7up med fudge/ karamellsmak och den är glittrig och har en tjockare konsistens på ett väldigt motbjudande sätt.
Efter två timmars vila gick vi ner till The Last Drop. Idag var det betydligt lugnare och vi fick ett bord i restaurangdelen. Det är med skam jag erkänner att jag för tredje gången beställde in kycklingschnitzeln. Men den är riktigt god. Vi delade på den och en nachos med guacemole. Gott och betydligt mysigare idag.
Dag 4
Så var det dags för den stora utflyktsdagen då vi skulle ta oss utanför Edinburgh city. Detta med målet att få se highland cows i naturlig miljö. Vi gick uppför Victoria street och korsade den stora vägen. Där fanns busshållplatsen med namnet ”Victoria street” varifrån bland annat buss 27 mot Hunters Tryst avgår. Vi betalade med kort på bussen och gick av vid hållplatsen som heter Howe Park. Resan dit tog cirka 30 minuter.
Från busshållplatsen följde vi kartan och snirklade oss fram mellan husen tills vi kom till en motorväg. Vi hittade en bro så att vi kom över på andra sidan vägen och då kunde vi se Swanston Farm. Från busshållplatsen till farmen tog det 15 minuter att gå. Swanston farm kallar sig för Edinburghs lantliga retreat. Här kan man bo över eller besöka för dagen. Många åker dit för att golfa medan andra åker dit för att kolla in djuren. Det finns även ett brasserie som serverar frukost och lunch. Vi var 100% där för att få se highland cows. Och vi fick direkt utdelning för mödan. Redan vid parkeringen var det skyltat mot en hage precis intill där det stod fyra skönheter.
Det fanns även en skylt där det framkom att farmen har fler kossor men att dessa lever i för de naturlig miljö. Vill man få se dessa kan man behöva ge sig ut på en ganska ordentlig vandring bland kullarna. Jag hade redan läst detta på hemsidan och jag var klädd i vandringskläder och redo att ge mig ut på ett äventyr för att hitta horden med kossor. Jag tror att min mamma tyckte att jag var lite tokig och blev kanske lite orolig över hur långt äventyret skulle kunna komma att bli. Jag skulle nog aldrig ha gett upp. Vi träffade några tjejer på vägen som hade häst i stallet en bit uppför kullen och de sa att de ännu inte sett kossorna idag och att området de rör sig på är enormt. Så det var bara att traska på.
Vi lämnade hagen med kossorna vid 09.30 och efter 20 minuters promenad över en kulle fick jag syn på kossorna långt, långt borta, högt upp på nästa kulle. Ytterligare 30 minuter senare hade vi lyckats ta oss upp till kossorna genom att gena över ett fält, hoppa över en bäck och vandra uppför kullen. Och vilken helt otrolig upplevelse det blev. Där stod 12 highland cows i färgerna beige, brunt och svart. Min mamma medgav att det var riktigt häftigt att få se de vackra djuren i dess naturliga miljö. Bakom kullarna såg vi hela Edinburgh och Arthurs seat som vi besökt dagen innan.
På vägen tillbaka mot farmen passerade vi tre-fyra par som var ute efter att göra samma sak som vi så vi pekade ut var kossorna befann sig för tillfället. Jag var väldigt glad att vi hann innan de andra så att vi fick vara själva med kossorna. När vi kom tillbaka till farmen igen var klockan 11.10. Då stod en av kossorna i hagen och visade upp sig för turisterna. Riktigt generöst.
Vi hade tänkt äta pizza på brasseriet men när vi kom in till restaurangen visade den sig vara otroligt o-charmig och ljudnivån från ett tiotal sällskap av pensionärer, tillika golfare var brutal. Så vi valde att gå tillbaka till busshållplatsen och ta oss tillbaka in till Edinburghs stadskärna och äta där istället.
Vi var tillbaka på Victoria street vid 12.30 tiden och gick direkt till restaurangen Cold Town House som ligger på Grassmarket, alltså nära vårt hotell. Det var tydligt dessa dagar att Edinburgh förberedde sig inför den kommande julen. Det kunde vi se både under promenad i staden samt inne på restaurangerna, inte minst Cold Town House.
Vi slog oss ner och beställde in deras pizza med namnet Grassmarket. Getost, chili, rödlökschutney och honung. Det var gott och det var riktigt mysigt. Innan vi gick vidare gick vi upp och kikade in restaurangens takterrass som jag tyckte mycket om. Det fanns terrass-värmare och det hade gått att slå sig ner med en drink. Men vi var trötta och ville till hotellrummet.
Klockan 18 var det dags för tredje och sista bokningen, middag på The Witchery. Restaurangen ligger vid foten av Edinburgh Castle. Byggnaden har en lång historia och byggdes ursprungligen som ett bostadshus på 1500-talet. Det är en av de äldre byggnaderna i Edinburgh, och dess atmosfär och arkitektur har bidragit till den unika och spöklika känslan som är karakteristisk för The Witchery.
Byggnaden har genomgått flera förändringar under århundradena, men den nuvarande användningen som restaurang började på 1970-talet. Restaurangen är känd för sin gotiska inredning och dramatiska atmosfär, vilket gör den till en populär destination för både lokalbefolkningen och turister.
Här serveras fine dining i lokaler som andas historia och lyx. Namnet kommer från de hundratals kvinnor och män som brändes som häxor på slottskullen. Ryktet säger att det brändes fler häxor just här än någon annanstans i Skottland på den tiden. Jag beställde in pilgrimsmusslor och mamma tog råbiff. Båda rätterna var jättegoda. Vi satt i original-matsalen men det finns även en ”secret garden” på restaurangens baksida. Båda lokalerna är otroligt vackra. Original-matsalen är gotisk, mörkröd och det blir dramatiskt med de tända ljusen under mörka kvällar medan personalen säger att ”secret garden” är väldigt vacker på dagtid när ljuset strömmar in.
The Witchery by the Castle har 6 lyxiga hotellrum. Dessa rum är kända för sin gotiska och dramatiska inredning, som passar perfekt med den historiska och spöklika atmosfären i byggnaden.
När det gäller kostnaden att bo där, varierar priserna beroende på rumstyp, säsong och tillgång. Generellt sett ligger priserna för ett rum på The Witchery mellan £400 och £700 per natt för en standardnatt, men de kan vara högre under högsäsong eller vid speciella evenemang. Rummen är exklusiva och erbjuder en unik upplevelse, vilket gör dem populära för både romantiska resor och särskilda tillfällen.
Dag 5
Så var det dags för de sista timmarna i Edinburgh. Vi vaknade tidigt och när Castlegate café på Grassmarket (som jag åt på med min man under vårt förra besök i staden) öppnade vid 7 var vi på plats för att äta oss ordentligt mätta inför resdagen. Portionerna är stora så vi delade på en omelett och en smoothie. De flesta frukostställen och bagerier i Edinburgh öppnar först klockan 9 så vi var tacksamma gentemot detta ställe.
Efter frukosten tog vi oss en sista promenad i området runt hotellet innan vi drog oss mot hållplatsen West End för att ta tvärbanan (tram) till flygplatsen.
När vi stod och väntade på att få gå på planet visade sig solen för första gången under resan. Lite småsurt men vi skall egentligen inte klaga då det endast regnade en kväll under våra fyra dygn i denna stad – annars känt för sin nederbörd.
Budget för hela resan (2 personer) = 30.000 kr (Drygt 15.000 kr per person)
Resa och boende
Flyg t/r Arlanda – Edinburgh – 8176 kr (vi betalade 4686 kr i maj så detta var betydligt dyrare)
Hotell Grassmarket 4 nätter – 11.608 kr för 4 nätter (vi betalade 3575 kr för 2 nätter i maj men det fanns inget lika billigt rum när jag kollade inför denna resa. Hotell Grassmarket var mycket mysigare och låg bättre)
Tram tur och retur mellan flygplatsen och centrala Edinburgh, cirka 400 kr
Buss till Farm – cirka 120 kr
Mat (9535 kr för två personer i fyra dagar)
Då åt vi riktigt väldigt lyxigt tre gånger, en afternoon tea på Prestonfield (1851 kr), en lyxig lunch på The Lookout uppe på Calton hill (1590 kr) och en lyxig middag på The Witchery (1792 kr). Matkostnaden går alltså att hålla ner betydligt om man vill ha en billigare nota för resan.
Sevärdheter
The Vaults Mary king 636 kr
Dyrare att resa
Att det har blivit dyrare att resa efter pandemin är extremt tydligt. Inte minst att bo på hotell har skjutit i höjden. Som en kul grej jämförde jag vad vi betalade för vår resa 2020 som aldrig blev av och som vi alltså bokade innan pandemin slog till, med vad vi under resan nu 2024 fick betala.
2020 hade vi bokat ett flyg för oss två, tur och retur för 3400 kr och ett hotellboende för 5259 kr för fyra nätter. Ett fint hotell med högt betyg på vackra Cockburn street. Alltså mindre än halva priset mot vad vi betalade nu.
Nästa resa till Edinburgh
Det kommer troligtvis dröja många år innan jag besöker staden igen. Inet på grund av att jag inte gillat den utan helt och fullt på då jag känner att jag sett stor del av den. Men när jag väl kommer hit igen kommer jag göra många saker som jag redan gjort igen. Jag kommer prova en bloody mary- drink på Café Royal, ta en drink på Cold Town House takterrass. Jag kommer definitivt äta en måltid på restaurangen The lookout uppe på Calton hill. Jag kommer också äta på The Witchery igen. Kanske gå på stand up och kanske gå på en Harry Potter vandring. Eventuellt vill jag åka dit i december och se julpyntningen ordentligt och se ljus-showerna på slottets fasad som 2024 visades under perioden 22 november - 4 januari.
Resan i maj 2024
Vi
var i Edinburgh och Högländerna 23-27 maj 2024
Dag
1 (Torsdag) – Ditresa. Eftermiddagen i ett regnigt Edinburgh.
Dag
2 (Fredag) – Hela dagen i Edinburgh, var uppe på Arthur´s seat
Dag
3 (Lördag) – Körde till Isle of skye via Fairy pools och lilla orten Portree
Dag
4 (Söndag) – Körde från Isle och skye till Glasgow. Stannade till vid Neist Point
lighthouse, Eilean Donan castle och såg Harry Potter tåget vid Glenfinnan viaduct.
Dag
5 (Måndag) – Promenad i Glasgow och hemresa
Ta
sig hit
Att flyga till Edinburgh tar bara drygt tre timmar. Från flygplatsen finns det en tvärbana som går snabbt och smidigt in till centrala Edinburgh (New town). Det finns även bussar och en taxi kostar cirka 500 kr.
Ta
sig runt
Lättaste sättet att ta sig runt i Edinburgh är att promenera och det är en så pass liten stad att man hinner se mycket på en långpromenad utan att behöva leta efter kollektiva medel. Under denna resa gick jag överallt men under min nästa resa till Edinburgh tog jag och min mamma bussen utanför stan för att besöka en farm och det gick hur smidigt som helst. Man kunde betala busschauffören och det var enkelt att googla fram tidtabeller och färdvägar.
Boende
I
Edinburgh bodde vi två nätter på Hub by premium inn Royal mile. Ett modernt och
o-charmigt hotell som låg mellan Royal Mile och centralstationen. Rummet kostade oss 1637 kr per natt vilket är ett otroligt bra pris för att vara i Edinburgh där boendet är mycket dyrt. Vi hade inte bokat med frukost så jag kan inte uttala mig om frukosten. Läget var bra men också det ganska o-charmigt. Under min nästa resa till staden valde jag att bo vid Grassmarket vilket var tusen gånger charmigare, men också betydligt dyrare och kostade 2902 kr per natt.
Vi bodde under denna resa även en natt på Isle och Skye och en natt i Glasgow. Hotellet i Glasgow var inte minnesvärt över huvud taget men om det fantastiska boendet på Isle of Skype och resan till Högländerna kan man läsa här.
Dag
1
Vi landade 12.20 och tog sedan en taxi in till centrala Edinburgh. Taxichauffören gjorde ingen bra reklam för sig själv och släppte oss på helt fel ställe. Vi som hade valt taxi just för att undvika regnet som öste ner fick nu leta oss runt bland gatorna och hoppa mellan vattenpölar för att hitta till hotellet. Vi var framme på hotellet vid 14 tiden och vi hade hunnit bli ganska blöta. Vi plockade fram paraplyer och regnjackor och begav oss ut i staden.
Jag tror aldrig jag har upplevt så mycket regn som den eftermiddagen. Det öste verkligen ner och vattenpölarna var enorma, vilket förvånade mig lite eftersom man tänker att det är en stad som borde vara redo för stora mängder regn. Ganska snart insåg vi att det inte var läge att strosa runt och uppleva staden och vi tog skydd från regnet inne på en restaurang på Victoria street. Vi tog varsin croissant och kaffe och satte oss och pratade ihop oss om resten av dagen och morgondagen.
Vi beslutade oss för att satsa på en god middag och drinkar samma kväll då väderprognosen visade fortsatt nederbörd resten av dagen. Jag hade kollat upp lite olika restauranger och vi bestämde oss för att gå till ”The Last Drop” som jag hade läst andades mycket historia.
Väl tillbaka på rummet fick tre av fyra lägga en del av vilotiden på att försöka torka sina skor med hjälp av rummets hårtork. Hela rummet var väldigt fuktigt och detta var inget som rummets fläkt kunde påverka särskilt mycket. Allt kändes blött och fuktigt. Väl hemma efter resan visade det sig sedan att en i resesällskapet fick slänga sina skor som aldrig blev riktigt torra under hela resan och helt enkelt började mögla. Men en av oss (jag behöver inte säga vem) hade med sig stövlar och var ren och torr om fötterna hela resan.
The Last Drop är en klassisk pub i Edinburgh dit det sägs att dödsdömda fångar brukade gå för att få sin sista drink. Restaurangen är prydd med tavlor och snaror som ger en viss historisk touch. Restaurangen ligger mitt på torget på Grassmarket, runt hörnet från Victoria street. När vi där i maj kunde man boka bord men när jag var tillbaka i staden bara några månader senare gick det inte längre att boka bord utan det var bara drop in som gällde.
När vi kom fram till restaurangen var flera av oss helt dygnblöta. Detta trots regnjackor och paraplyer. Det regnade liksom från sidan. Innanför dörren stod alla gästers paraplyer parkerade. Jag och min man beställde in schnitzel och mak and cheese.
På många restauranger kan man få välja hur mycket man vill att de fyller vinglasen. Mycket smart idé enligt mig.
Schnitzeln var verkligen otroligt god! Till efterrätt prövade vi sticky pudding. Den påminner om en chokladmuffins men mindre söt och mer brödig. Den serverades varm med en skopa vaniljglass till. Det var gott men inte wow. Vi satt där i några timmar. Åt, pratade och drack rödvin. Jag tyckte väldigt mycket om The Last Drop och på min nästa resa till staden besökte jag restaurangen hela två gånger inom loppet av fyra dagar. Mysig och historisk atmosfär, god mat och trevlig personal.
Efter
middagen tog vi varsin drink på The Albanach på Royal mile. Sedan kände vi oss
nöjda med dagen och lade oss tidigt för att satsa allt på nästa dag då det
skulle regna betydligt mindre.
Dag
2
Jag vaknade tidigt och tjatade sönder min man på att gå ut och se staden. Vi hade bara en dag på oss att se Edinburgh då vi nästa dag hade en hyrbil bokad för att ta oss ut på Högländerna. 07.30 var vi ute från hotellet. Vi började med att strosa längs med Royal mile. Sedan tog vi Cockburn street och gick över till New town som ligger på andra sidan järnvägen som på ett lite o-charmigt sätt delar upp den nya och gamla delen av staden.
Vi slingrade runt mellan gatorna och kikade in på The Dome som fullkomligt golvade mig. Det var en så vacker byggnad och väl inne var det otroligt frestande att sätta sig ner och ta en drink. Vi var där redan klockan 8 på morgonen och det hade inte öppnat ännu. Jag fick lov att kika in genom öppningen för personalen och ta ett kort men sen var vi tvungna att gå igen. Jag tjatade på min man som vägrade prioritera att gå tillbaka dit senare under dagen. Han var inte lika frälst som jag. Men jag skulle komma att få revansch. Se mitt blogginlägg från min resa till staden bara ett halvår senare, i november 2024.
Vi gick sedan tillbaka mot de gamla delarna igen. Vi passerade den vackra kyrkogården St Cuthberts kirkyard och gick sedan vidare till Grassmarket där vi satte oss på Castlegate café och beställde in frukost. Vi tog varsin frukost vilket visade sig vara otroligt onödigt då portionerna var enorma.
Efter frukosten gick vi upp en bit för ”Grannys green steps” som ligger intill restaurangen Cold Town House och som går upp mot slottet. Vi korsade sedan Grassmarket och tog trappan upp till ”The Vennel” som är en helt fantastisk plats att stanna till på och ta helt magiska foton med trappan som förgrund och med slottet som tornar upp sig i bakgrunden.
Sedan gick vi till Greyfriars kirkyard där hunden Bobby ligger begravd, bara några meter från sin älskade ägare. Hunden blev känd på 1800-talet på grund av just sin orubbliga lojalitet gentemot sin ägare vid namn John. John arbetade som nattvakt för polisen i Edinburgh och hade hunden Bobby som ständig följare. De var oskiljaktiga. I februari 1858 dog John och begravdes på Greyfriars kyrkogård. Bobby som aldrig varit ifrån sin ägare vägrade lämna kyrkogården och stannade vid hans grav trots att personalen först försökte bli av med honom. Med tiden gav de upp och gav istället hunden skydd intill graven. När det blev obligatoriskt för alla hundar att ha licens och halsband fick Bobby ett halsband med namnet ”Greyfriars Bobby”. Han satt vid sin ägares grav i 14 år innan han själv somnade in och begravdes på samma kyrkogård. På museum of Edinburgh på Royal mile ska man tydligen kunna se Bobbys krage och vattenskål och utanför ingången till kyrkogården, mitt emellan två vägar och framför restaurangen med samma namn finns hunden som staty. Det sägs att det skall bringa tur att gnugga hundens näsa vilket det tydligt syns att många har gjort.
Sedan gick vi vidare mot färgglada Victoria street. Vi gick in i Harry Potter butiken och kikade in på The Elephant house, cafét som är vida känt då det sägs att det var där J.K Rowling spenderade mest tid när hon började skriva på Harry Potter serien innan den blev riktigt känd. De första kapitlen skall dock ha skrivits på The Spoon café som också ligger/låg i Edinburgh. Oklart om det cafét fortfarande finns kvar.
Efter detta tog vi en promenad längs med Royal Mile och stannade till på The Fudge House. Vi köpte med oss en fudge med apelsin-smak och en Butterscotch. Apelsinen tyckte jag var jättegod. Den andra var sådär. Sedan skrev våra vänner ett sms och sa att de befann sig uppe på Arthur´s seat och rekommenderade oss starkt att gå upp dit. Vi hade inte tänkt att vi skulle prioritera det då vi inte visste hur lång tid det skulle ta men i och med rekommendationen så lade vi om planerna. Och tur var väll det. Vi kollade in Palace of Holyroodhouse och gick sedan mot Arthurs seat som ligger strax intill.
Arthur´s seat är ett stort område och det var lite svårt att veta var man skulle gå upp för att komma till den utsiktsplats som man har sett på sociala medier och som gör reklam för Arthur´s seat. Vi valde att ta till vänster när vi kom till Queens drive och stod med Palace of Holyroodhouse i ryggen. Vandringsområdet här heter Hunters Bog. Det var otroligt lerigt och vi fick hoppa mellan lerpölarna och vattnet som kom strilande. Hela dalen var full med gula buskar och det var en väldigt mysig, och ganska ansträngande vandring innan vi nådde toppen.
Väl uppe insåg jag att vi inte alls var på samma plats som alla bilder tas på, med den vackra, dramatiska stenformationen och staden som bakgrund. Så vi började vandra runt upp på höjden för att hitta platsen. Och tillslut hittade vi den. En helt otrolig vacker plats som knappt går att beskriva. Åker du till Edinburgh måste du se detta. När jag sex månader senare var tillbaka i staden tog jag och min mamma med oss frukost och sittunderlag och satte oss och njöt en bra stund på denna plats. Då hittade vi en snabbare väg upp. Läs om den i inlägget från min resa till Edinburgh högre upp i detta inlägg. Hela utflykten upp på Arthurs seat under denna resa, från att vi började ta oss uppför till att vi var nere igen tog oss 1 timme och 15 minuter.
Nu var vi ganska möra och gick tillbaka in till Royal Mile och satte oss på en tapasrestaurang som heter PIGGS. Vi tog in några tapas och jag unnade mig ett glas sangria. Vi samlade nya krafter och laddade våra mobiltelefoner.
Sedan
var det dags att gå till stadens kanske vackraste utsiktsplats. Eller åtminstone
en av de två vackraste – Calton Hill. Det duggregnade och platsen visade sig definitivt
inte från sin vackraste sida. Jag tänkte att vi får komma tillbaka dit nästa
dag innan vi skulle resa vidare för att få revansch på platsen. Vilket vi också
senare gjorde. Och betydligt mer revansch fick jag senare under min resa dit i
november samma år.
Vi passerade Scott monument och mötte upp våra vänner på Princes street för att tillsammans gå till Dean Village. Platsen var vacker men inte heller Dean Village gjorde sig riktigt rättvis i regnet. Vi stannade inte länge utan tog skydd från regnet på baren ”Panda and sons” som jag hade läst om och sparat utifall att det skulle passa in i planeringen.
På
kvällen hamnade vi på en restaurang som inte gjorde något större intryck. Vi
alla åt fish and chips och taggade upp inför morgondagens tripp ut på Högländerna.
Dag
3
Efter
att ha gjort oss iordning och packat färdigt gick jag och min man ut för att
köpa med oss frukost som vi skulle äta uppe på Calton Hill. Vårt hotell låg
perfekt för att snabbt och smidigt kunna ta sig över dit. Att hitta någonstans
att köpa frukost tidigt på morgonen visade sig vara en utmaning men tillslut
blev det att vi köpte med oss kaffe och toast från Costa coffee. Sedan tog vi
New street och Jacobs ladder upp till Calton Hill. Idag hade vi betydligt mer
tur med vädret och vi satt där en bra stund. Min man fick mer eller mindre dra
mig därifrån. En helt magisk plats!
Därefter gick vi via Jacobs ladder till hotellet, hämtade vår packning och mötte upp våra vänner. Precis intill hotellet vi bodde på ligger centralstationen så vi knatade över dit och fick nycklarna till vår hyrbil (efter att ha stått en evighet i kö). Jag tror vi kom iväg runt 11-11.30 tiden.
Den eftermiddagen körde vi genom Högländerna och upp till Isle of Skye. På vägen mot hotellet stannade vi till vid Fairy pools och i den lilla orten Portree. Hotellet jag bokat var helt otroligt och den kvällen njöt vi av en fantastisk solnedgång på en vacker plats med ett glas i handen. Dagen därpå (resans fjärde dag) var vi förbi Neist Point lighthouse, Eilean Donan castle och såg Harry Potter tåget vid Glenfinnan viaduct. Sedan åkte vi vidare till Glasgow där vi sov sista natten i Skottland. Femte dagen hann jag med en morgonpromenad och en frukost i Glasgow medan min man sov vidare på hotellrummet innan vi åkte mot flygplatsen i Edinburgh och flög hem till Sverige.
För att läsa om denna resa, se mitt inlägg om resan till Högländerna och Isle of skye här.
Budget
för hela resan (2 personer) = 20.159 kr (Drygt 10.000 kr per person)
Flyg t/r Arlanda –
Edinburgh - 4686 kr
Hotell Edinburgh Hub Edinburgh royal mile (2 nätter) 3575 kr
Hotell Högländerna, the
cowshed boutique (1 natt) – 1737 kr
Hotell Glasgow, Ibis Styles Glasgow (1 natt)- 1371 kr
Bilhyra 2 dygn 3101 kr
- 1550 kr per par
Tankning – 955 kr per par
Parkering – 96 kr per par
Taxi till Arlanda, 505 kr
Taxi från flygplatsen i Edinburgh till hotellet, 544 kr
Taxi från Arlanda, 472 kr
1521 kr / 2 = 760 kr per par
Gemensamma
middagar (4) – 2650 kr per par
Gemensamma drinkar och fika –
779 kr per par
Övrigt (frukost, luncher och snacks) – cirka 2000 kr
Nästa
resa till Edinburgh
När jag under resan
strosade runt på Edinburghs gator kunde jag inte låta bli att tänka på hur
mycket min mamma skulle älska staden och hur mycket jag ville visa henne den.
Jag kände också att jag inte var riktigt nöjd med att bara ha varit där i lite
mer än en dag. Så när jag och min mamma började prata om att ta en resa under
hösten samma år föreslog jag att vi skulle åka till Edinburgh. Trots att jag precis
varit där. Mamma ville gärna åka och jag hade nu alla förutsättningar för att
planera en högklassig resa. Jag hade koll på staden och visste i vilket område
jag ville bo, saker jag ville göra igen och saker som jag missade under denna
resa. Och den resan blev helt fantastisk och riktigt lyxig. Efter den resan
känner jag mig nöjd med staden och känner jag har sett allt jag har velat se.
Nu känner jag inget behov av att åka dit på många, många år igen. Och både min
man och min mamma har fått åka dit tillsammans med mig. Alla nöjda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar