Gibraltar är en brittisk kronkoloni som sträcker sig ut från Spanska solkustens allra mest södra spets. Vi besökte staden i januari 2015 i samband med en resa till Marbella och Malaga, med Gibraltar som första stopp. Gibraltar blev en mycket positiv överraskning åtminstone för mig. Jag fullkomligt förälskade mig i staden. Så annorlunda och unikt med den spetsiga klippan med vackra vandringsleder, de underhållande och fotovänliga aporna och den nya hamnen som sticker ut bland allt det gamla och trötta.
Ta sig hit
Vi flög till Malaga som vi gjort tidigare och sedan hyrde vi en bil och körde raka vägen ner till Gibraltar. Läs mer om att hyra bil i Malaga i vårt inlägg om Nerja här. Det tog ca 1,5 timme att köra. Eftersom att Gibraltar är en kronkoloni till Storbritannien så måste man ha pass för att köra över gränsen. Det kostade dock inget som vi först hade trott att det skulle göra.
När vi väl passerat gränsen så blev det tjockt med bilar och vi fick panik när vi inte hittade någon parkering. Det fanns parkeringar men alla var fullkomligt smockfulla. Tillslut hittade vi ett parkeringshus som vi betalade för att stå i men det blev inte så farligt dyrt det 1,5 dygnet vi stod parkerade. Minns inte hur mycket det blev med kanske runt 300 kr.
Gibraltar som sagt en brittisk koloni och har faktiskt en helt egen valuta, Gibraltiska pund. På Gibraltar råder högertrafik, även om det är en brittisk kolni. Det tackar vi för för det var tillräckligt krångligt att ta sig runt som det var. Som nämndes ovan så är det tjockt med bilar på Gibraltar då staden är liten till ytan men ändå välbefolkad och brist på parkeringar. När vi sista dagen skulle köra runt ön så insåg vi vilka dåliga vägar det var. Trångt och otydligt, svårt att hitta trots att vi använde oss av GPS. Helt plötsligt kom det någon smal enkelriktad tunnel där man var tvungen att köa innan man fick köra igenom och sedan tog vägen slut trots att det på GPS:en såg ut att vara en väg som gick runt ön. Men till slut hittade vi ändå rätt.
När vi väl passerat gränsen så blev det tjockt med bilar och vi fick panik när vi inte hittade någon parkering. Det fanns parkeringar men alla var fullkomligt smockfulla. Tillslut hittade vi ett parkeringshus som vi betalade för att stå i men det blev inte så farligt dyrt det 1,5 dygnet vi stod parkerade. Minns inte hur mycket det blev med kanske runt 300 kr.
Gibraltar
Om man googlar en karta över Gibraltar ser den ut som en liten spets långt ner i söder på spanska solkusten. Spetsen sträcker sig och pekar mot Marocco. En klar dag skall man tydligen från klippan i Gibraltar kunna skymta Marocco. Eftersom att staden är liten till ytan så har man ordnat det så att flygplatsen ligger på gränsen. När man kör in i Gibraltar kör man alltså över landbanan och lyckas man komma just när ett plan skall landa (det landar 3 plan om dagen) så får man helt enkelt stänga av motorn och vänta på att planet landat.
 |
| På den västra sidan av klippan ligger själva staden och det nybyggda hamnområdet Ocean Village. |
 |
| På den Östra sidan av klippan fanns det några radhus, något enstaka hotell och en strand. Det var allt. Däremot ser det ut som att man jobbar aktivt med att bygga upp den sidan. |
 |
| Ett effektivt sätt att få till en London-feeling. Fattas bara dubbeldäckare som tyvärr inte verkar finnas i Gibraltar |
Gibraltar som sagt en brittisk koloni och har faktiskt en helt egen valuta, Gibraltiska pund. På Gibraltar råder högertrafik, även om det är en brittisk kolni. Det tackar vi för för det var tillräckligt krångligt att ta sig runt som det var. Som nämndes ovan så är det tjockt med bilar på Gibraltar då staden är liten till ytan men ändå välbefolkad och brist på parkeringar. När vi sista dagen skulle köra runt ön så insåg vi vilka dåliga vägar det var. Trångt och otydligt, svårt att hitta trots att vi använde oss av GPS. Helt plötsligt kom det någon smal enkelriktad tunnel där man var tvungen att köa innan man fick köra igenom och sedan tog vägen slut trots att det på GPS:en såg ut att vara en väg som gick runt ön. Men till slut hittade vi ändå rätt.
Boende
Hytt på båten Con Dios
När vi började leta boende i Gibraltar förvånades vi över att de större förmedlarna som hotels och booking knappt hade några hotell att välja på och de som fanns var mycket dyra. Visserligen är Gibraltar inte så stort men det brukar ändå finnas en del. Vi funderade på att boka hotell på andra sidan gränsen. På den spanska sidan, som det sedan visade sig att flera andra gjort, men vi ville gärna bo i Gibraltar. Så vi sökte på google och hittade flera hemsidor till hotell och fastnade för ett par som hyr ut hyttar på sin båt Con Dios. Vi mejlade paret som hade en hytt ledig de aktuella dagarna och bokade. Båten ligger nere i den stora hamnen Marina Bay i det nya och fräscha området Ocean Village som ligger precis när man kört över gränsen till Gibraltar.
|
| Bild på området Ocean Village. Bilden tagen från en bro precis bredvid båten vi bodde på |
Precis bredvid Con Dios ligger en enorm båt, eller snarare ett fartyg som fungerar som ett lyxhotell och bredvid denna ser Con Dios ut som en liten plutt. Från båten ser man den enorma Gibraltarklippan- mycket vackert.
Paret som äger båten var otroligt trevliga och gästvänliga. Vi fick en liten hytt med två sängar omlott med varandra på höjden där det fanns en liten yta på kanske 2 kvm som man kunde stå på bredvid sängarna. Tur för oss att vi är korta för annars hade vi slagit i huvudet. Under sängarna finns utrymmen för bagage.
Det fanns en liten toalett som man för att spola behövde pumpa ett visst antal gånger och man skulle helst bara göra nummer 1 i den. Behövde man göra nummer 2 så fanns det mycket fräscha toaletter och dusch i hamnområdet.
 |
| I fören fanns shampoo, balsam och andra produkter som folk lämnat och som man kunde låna utan kostnad. Här fanns även kartor och info om Gibraltar |
Det fanns flingor, mjölk, te och kaffe som man fick ta till frukost. Man kunde också beställa frukost hos paret som man fick äta på däck. Men då det var så trångt så var det välkommet att lämna båten på morgonen och eftersom området låg i Ocean Village och nära staden fanns det många ställen man kunde äta frukost på.
Vi tyckte detta boende var mycket charmigt och i jämförelse med vad det hade kostat att bo på annat hotell i Gibraltar, ett prisvärt alternativ. Också lite kul att testa något annorlunda. Men som man säkert kan räkna ut utifrån texten ovan så passar det inte alla. Att ta sig ombord var inga problem för oss pigga 25-åringar men lite läskigt med den ostabila landgången och trångt att ta sig runt på båten- och inte minst i rummet med allt bagage. Efter två nätter var vi nöjda med att lämna och veta att nästa natt skulle bli i ett rymligt hotellrum.
Folket
Jag och min kille gillar Spanien som land men varje gång vi kommer på besök förundras vi över spanjorernas bristande engelska och deras brist på servicekänsla. Detta irriterar oss varje gång och Gibraltar med dess brittiska befolkning kändes som en oas av artighet, service och felfri engelska. Vi har aldrig tidigare varit med om att så många tog kontakt med oss. Vid flera tillfällen kom det fram personer och av sig själva började berätta om Gibraltar, frågade om vi behövde hjälp att hitta eller annat. Som närmast vi tidigare har kommit en lika trevlig befolkning skulle vara när vi var i San Francisco och på Island. Även där har vi som turister blivit mycket väl bemötta. Det samband jag kan se är att dessa tre städer/ länder har en sak gemensamt: deras invånare är väldigt stolta över sin stad eller sitt land. Och detta var tydligt inte minst under vårt besök i Gibraltar.Staden
 |
| Inne i staden hittar man små mysiga butiker och restauranger samt en och annan klädkedja. |
 |
| Stadens största torg med flera uteserveringar |
 |
| Tydligt att staden har satsat på området nere vid vattnet medan många hus i staden är nära att förfalla. |
Gibraltarklippan
Man kan inte åka till Gibraltar utan att gå upp på klippan. Man kan ta sig upp antingen genom att åka linbana (cable car) för 8 euro eller så kan man ta en arrangerad tur, taxi eller promenad. Vi valde att promenera upp på klippan då linbanan var avstängd för reparation och vi ville se så mycket som möjligt.
Först gick vi in i staden och sedan följde vi en gata upp till en hiss. Med hissen avverkar man en del höjd för att sedan avverka ytterligare genom att ta en rulltrappa. Sedan fick vi chansa och fråga oss fram bland de nergångna husen tills vi kom till Moorish castle (denna sida av nationalparkens början) och kunde köpa inträdesbiljetter.
Redan innan inträdet började vi få syn på aporna. Det var en man som gick runt och försökte mota upp aporna till berget igen eftersom att man inte vill att aporna skall börja ta sig ner till staden. Vi fick veta att aporna tydligen börjat ta sig längre och längre ner och man har tydligen skippat iväg en massa apor för att undvika detta.
Man kunde välja mellan olika alternativ på inträdet. Vi valde det alternativet där man fick gå in i Moorish castle, den mindre tunneln The siege tunnel, och Michael'sgrottan. Vi hoppade över world war two tunneln. Minns inte vad inträdet kostade men det var ganska dyrt.
Moorish Castle
Vi började med att gå in i Moorish castle som ligger på den västra sidan av klippan. Den är vacker att fota utifrån men det var egentligen inget speciellt med att gå in i den. Utsikt fick man från alla möjliga vinklar under resten av dagen.
The Great Siege tunnel
Från Moorish castle och på vägen upp mot tunnlarna hade man en helt magisk utsikt över gränsen till Gibraltar och därmed även landningsbanan där vi även fick se ett EasyJet plan landa. Häftigt att se hur bilarna stannar till och hur planet landar på en landningsbana på en liten bit land med hav på bägge sidor.
Nästa stopp låg på den östra sidan av klippan, men det tog inte lång tid att gå från Moorish castle, däremot en del lutning då man fortsatte att avverka höjd.
The Siege tunneln går rakt igenom den högsta toppen av berget. Det känns overkligt när man inser vart det är man faktiskt går. Tunneln är ganska smal men det är absolut inte trångt. Framför allt inte när vi var där för det var verkligen inte mycket turister i Gibraltar i januari. Vi var ensamma i tunneln hela tiden. Genom promenaden går man förbi flera "rum" där man satt och planerade sitt försvar och i de små hålen i väggen stack ut sina kanoner.
När man gått igenom hela kommer man ut på den Östra sidan av klippan och härifrån ser man mestadels hav och en byggarbetsplats.
Aporna
De charmiga och fotovänliga aporna var utan tvekan det häftigaste av allt under vår visit. På vägen mellan The Siege tunneln och St Michael's cave fick vi se många apor men allra flest var det precis bredvid ingången till St Michael's cave. Jag vet inte hur länge vi stod där men det var säkert i minst 45 minuter innan vi gick in i grottan.
Det står tydligt överallt att man inte får mata aporna. Men ändå var det en kvinna som gick precis framför oss som matade aporna med chips. Vilket fick till följd att aporna hoppade på henne och började sno hennes chipspåse.
De charmiga och fotovänliga aporna var utan tvekan det häftigaste av allt under vår visit. På vägen mellan The Siege tunneln och St Michael's cave fick vi se många apor men allra flest var det precis bredvid ingången till St Michael's cave. Jag vet inte hur länge vi stod där men det var säkert i minst 45 minuter innan vi gick in i grottan.
Det står tydligt överallt att man inte får mata aporna. Men ändå var det en kvinna som gick precis framför oss som matade aporna med chips. Vilket fick till följd att aporna hoppade på henne och började sno hennes chipspåse.
 |
| Det är inte okej att mata aporna men när vi såg apan med nävarna fulla med chips, proppa i sig snabbare än han kunde svälja kunde vi inte låta bli att le över likheten med en del människor en fredagskväll i soffa. |
St Michael's cave
Grottan påminde mycket om den i Nerja. Enorma rum där det ser ut som istappar av sten som droppar ner mot marken. Även här, precis som i Nerja brukar man ibland ha konserter i grottan. Skillnaden mellan denna och den i Nerja var att man här hade belyst upp mycket bättre och man hade på musik vilket var mysigt. Det var inte heller lika mycket trappor här som i den i Nerja. Väl värt ett besök.
Utanför Michael's cave finns en "restaurang" med mindre rätter och drycker. Här finns även en souvenirbutik. Observera att man inte kan betala med kort! Vi hade inte med några pengar och höll på att avlida av törst. En fantastisk kvinna som jobbade i restaurangen bjöd oss på varsin vatten- vilken räddare i nöden. Så ett hett tips, ta ut pengar innan ni går upp på klippan.
Högsta toppen
Efter St Michael's cave började vi söka oss mot den högsta toppen och väl där fick vi vackra bilder på den östra sidan av ön. Mycket vacker utsikt, tråkigt att det var så disigt den dagen bara.
Mediterranean steps
På vägen från den högsta toppen, när vi precis rundat hörnet bara några steg därifrån såg jag en liten stig som gick uppför en höjd där det stod en gammal skylt med "Mediterranean steps" och en text om att man frånsäger sig ansvaret för om det skulle hända någon olycka medan man går på den gamla stigen som inte har restaurerats på länge. Detta väckte min nyfikenhet så jag började gå upp medan min kille väntade nedanför. Väl där uppe tog stigen en skarp vändning och började gå nerför, i en väldigt djup lutning. Ner, ner, ner. Smala gamla trappor som nästan helt ramlat ihop. Jag vill gå ner så jag hämtade min kille. När vi gått ett tag mötte vi en kille som kom från motsatt riktning. Han såg helt slut ut och berättade att om vi fortsätter på vägen så kommer vi komma ut på en annan sida. Men det är långt. Detta skrämde inte oss utan vi fortsatte promenera och detta var verkligen tur. Man följde stigen brant nedåt, brant uppåt, genom tunnlar och ett stenkast från havet. Missa inte. Men som ni säkert förstår, inget för personer som har svårt med rörlighet eller inte orkar promenera några timmar.
 |
| Om man inte vet det är det svårt att se att det är "räcket" till en trappa man har fotat här |
 |
| Tunnel under en hög klippa under vår promenad på Medeterian steps |
Vi kom ut vid ett ställe ganska nära från St Michael's cave så vi valde, eller jag tjatade mig till, att vi skulle gå tillbaka till aporna. Väl där fotade vi ett tag till och kollade på de underhållande aporna innan vi gick ner till staden igen.
Vi ångrar inte att vi promenerade hela dagen då vi fick se väldigt mycket och hade vi tagit en guidad tur hade vi missat Mediterranean steps som var en av de häftigaste upplevelserna i Gibraltar och under hela resan. Promenaden som tog oss genom allt vi såg under dagen tog oss ca 9 timmar och vi satt i princip inget under dagen. Vi tog också en del höjd och på kvällen var vi helt slut men det var helt klart värd det.
Efter våra långa promenad på klippan gick vi ner till Ocean Village och satte oss på restaurangen Bridge bar och grill. Det var verkligen en perfekt restaurang denna kväll då vi var ute efter att sitta länge och verkligen njuta av våra sista timmar i Gibraltar. Restaurangtips
Restaurangen ligger som en båt i hamnen och har ett inglasat uppvärmt rum där man kan sitta och se ut över hamnområdet. Passande då det var en ganska kylig spansk januaridag men vi som svenska turister hade ett enormt behov av att vistas ute innan det återigen bar hem till snö och slask.
