onsdag 7 januari 2026

Vackra, vackra Dubrovnik

 

Jag och min mamma har länge velat besöka Dubrovnik men jag har alltid hittat andra resmål som jag valt att prioritera före. Jag har nämligen varit osäker på om det går att hitta så mycket att göra i Dubrovnik och hört skräckhistorier om hur mycket turister som kommer dit. Trängsel och kaos verkade oundvikligt och det är dessutom känt som ett dyrt resmål. Frågan var om det är en turistmagnet som skulle kosta mer än det smakar. Och att Dubrovnik är trångt och intensivt var en helt korrekt analys. Tydligen är det så illa att lilla Dubrovnik till och med slår Venedig på fingrarna, som väl ändå många ser som sinnebilden för överturism. I Venedig går det 21 och i Dubrovnik 37 turister på varje lokal invånare (enligt statistikportalen statista). Det går inte att förneka att Dubrovnik på många sätt närmar sig en katastrof och enligt Statista har 60% av invånarna i den gamla stadskärnan de senaste åren flyttat ut ur sina bostäder som nu istället hyrs ut till turister via någon uthyrningssida. Men många invånare väljer att acceptera läget och inte klaga. Varför? För att det finns enorma mängder med pengar att tjäna. Enligt en podd jag lyssnade på så tjänar en guide i Dubrovnik fem gånger mer än en läkare. 

Men jag var ändå så nyfiken. Jag svalde skammen, lovade att bete mig som en respektfull turist mot staden och ge tillbaka (i form av att sätta sprätt på pengar under min vistelse) också tog jag mig an utmaningen. Och efter att ha gjort många timmars research inför vår resa så lyckades jag med att planera en helt magisk vistelse i denna otroligt vackra gamla stad. Vi såg så mycket vackert, åt gott och undvek stadskärnan under timmarna då dagsturisterna var på besök. Vi stod inte i en enda kö under hela vår vistelse, hittade lugna stränder och klippor för bad och lyckades få bord på stadens allra finaste restaurang. Jag skall erkänna att jag är riktigt stolt över min planering. Jag skulle faktiskt våga säga att det är den absolut bästa reseplanering jag gjort hittills. Och jag tycker att jag genom min planering också visat staden den respekt som den förtjänar.

Dubrovnik – ett utmanande och utmattande resmål
Dubrovnik är känt för sin gamla stadskärna som ligger innanför den kända stadsmuren. Den lilla stadskärnan påminner på många sätt om Visby. Det finns tre portar in till gamla stan, Pile gate (största), Buza gate och Ploce gate. Här är husen byggda av sten, taken orange-röda och gränderna är trånga. Få har nog lyckats missa att Dubrovnik användes som huvudlocation för serien Game of Thrones, vilket i sig lockar många besökare. De stora sevärdheter i Dubrovnik är huvudgatan Stradun, stadsingången Pile gate, 
Jesuit Stairs och stadsmuren i sig som man kan vandra på, den vackra byggnaden Rectors palace, den gamla hamnen och fortet Fort Lovrijenac. Populära utflykter är att ta linbanan upp till Mount Srđ och att ta båten ut till ön Lokrum. Den mest populära stranden är Banje beach men det finns betydligt bättre alternativ till den om jag får säga min mening. Glöm inte att packa badskor eftersom stränderna i Kroatien är steniga. Dubrovniks gamla stadskärna är en bilfri zon och innanför stadsmuren får varken bilar eller bussar köra (med undantag för fordon som kommer med leveranser). 

Under tidiga mornar kommer små skåpbilar med leveranser till stadens 
restauranger och butiker.

Men även om inga bilar kör runt i de trånga gränderna såsom i många andra gamla städer är det under större del av året allt annat än lugnt och harmoniskt i stadskärnan. De enorma turistströmningarna kan göra vistelsen till en utmaning och pröva ens tålamod. Det kan vara svårt att uppleva sevärdheterna när man konstant har en ryggtavla framför sig. Precis som på alla andra överturistiga ställen bör man tänka en extra gång över hur man lägger upp sin planering för att få ut det man vill ha ut av sin resa. Man kan förlora mycket på att ”ta det som det kommer”.

2023 lanserade staden en kampanj under namnet ”respect the city” som bland annat uppmanade turister att undvika att dra rullväskor genom stadens medeltida, stensatta gränder. Detta för att minska buller och bevara kullerstensgatorna. Det ryktas ibland på nätet att man kan bötfällas om man drar en rullväska genom stadskärnan men det stämmer alltså inte. Inte ännu i alla fall. 

En intressant sak som kan vara bra att känna till när man skall resa till Kroatien är att alla stränder i Kroatien har ”public access”. Det finns inga privata stränder i hela landet. Hotell och resorts kan alltså inte stänga av stränder och vägra ge allmänheten tillgång utan får snällt öppna dörrarna och välkomna gäster. Detta innebär att du med gott samvete kan gå till ett av de vackra lyxhotellen, även om du inte bor där och gå ner på deras strand, ta ett glas och ett dopp i havet. Så lyxigt! 

När bör man åka – Väder och trängsel   
Vi valde att resa till Dubrovnik i mitten av september eftersom högsäsongen i juli och augusti med enorma turistströmmar, hetta, trängsel och risk för värmebölja aldrig var aktuellt. Våren hade också varit ett bra alternativ, särskilt maj eller början av juni med behagliga temperaturer och mindre risk för regn än i september, men det passade inte detta år då jag redan hade två inbokade resor under våren. I september är det fortfarande varmt, det mesta är öppet och vädret ligger oftast runt 23–26 grader med varma nätter och ett fortsatt behagligt hav. Oktober kändes för osäkert med svalare temperaturer och mer regn. Under vår vistelse hade vi verkligen tur med vädret. Trots att det var september så hade vi klarblå himmel och 27–29 grader varje dag fram tills dagen för hemresa då vädret slog om till moln och regn. Dagarna efter att vi kommit hem såg jag flertalet klipp från staden med hällregn som forsade nerför Dubrovniks stentrappor.

Utöver vädret så finns den en annan sak att ta hänsyn till i just Dubrovnik. Kryssningsfartygen. Det är en liten men ack så viktig detalj att ha koll på. Även om det på många resmål generellt är lugnare måndag-torsdag med ökad turism under helgdagar så är det i Dubrovnik inte just veckodagen i sig som avgör vilken nivå på trängsel det är i staden, utan kryssningsfartygens schema. Under juli och augusti kan Dubrovnik bli extremt trångt när flera kryssningsfartyg anländer samtidigt. Trots att målet är max två fartyg och 5 000 passagerare per dag kan siffran ibland nå 8 000–10 000, vilket överbelastar den trånga stadskärnan. 

I september är trycket betydligt lägre, ofta 2 000–5 000 passagerare på toppdagar. Under vår vistelse såg det ut så här:

Lördag: 4 450 passagerare – mest trängsel
Söndag: 2 850 – måttligt
Måndag: 3 650 – högt tryck
Tisdag: 2 150 – lugnast

Denna information fick jag från chat gpt (som visade sig stämma helt korrekt) och jag använde den flitigt för att avgöra när vi kunde stanna kvar i den gamla stadskärnan och när vi gjorde bäst i att hålla oss därifrån. Kryssningspassagerarna utgör en stor del av besökarna, men även bussgrupper bidrar. Jag tyckte att det var sorgligt att se dessa grupper av turister som leds genom staden för en snabb titt på de största sevärdheterna för att sedan åka vidare. Dubrovnik förtjänar mer än en kort dagsutflykt – staden har betydligt mer att uppleva än vad några timmar räcker till.

Flyg
Ryanair och Norweigan hade vid tiden för vår bokning 2025 direktflyg från Arlanda till Dubrovnik. Hur många dagar i veckan som direktflygen går är beroende av säsong och vill man åka från Stockholm och för en långweekend i Dubrovnik kan man behöva mellanlanda antingen på vägen dit eller hem. Jag och min mamma ville stanna i 5 nätter och hade svårt att hitta direktflyg båda vägarna. Vi flög med Croatia airlines och mellanlandade i Zagreb på ditresan och hade direktflyg med Ryanair på hemresan. Vi betalade 5500 kr tur och retur för två vuxna. Vi bokade flyget 6 månader innan resan.

Flygbuss
Transferbussen mellan flygplatsen och Dubrovnik har två olika stopp som den lämnar av på och fyra upphämtningsplatser. När man kommer från flygplatsen och åker in till Dubrovnik kan man gå av vid Old town (Ploče gate) eller Main bus station in Gruž. På vägen från Dubrovnik mot flygplatsen finns det däremot fyra upphämtningsplatser:
Main bus station i Gruž
Grawe station
Old town (vid stationen där linbanan som går upp till Mount Srđ, en kort proemand från Ploče gate)
Srebreno station (framför One Suite hotel).
Biljetter går att köpa online, på flygplatsen, på huvud busstationen (main bus station) eller vid stationen där linbanan går upp till Mount Srđ.

Boende
Vi valde att boka en liten studio (studiosvit comfort) innanför stadsmuren genom Rafael rooms and apartments by DuHomes och betalade 11.500 kr för fem nätter. Boendet passade oss helt perfekt utifrån den semester som vi var ute efter. Rummet bestod av ett litet kök, kylskåp, ett litet bord, en tv och egen toalett och låg på en av, kanske till och med DEN vackraste gatan i Dubrovnik. När vi under våra dagar i staden satt på trappan med ett glas vin eller en frukost märkte vi att det var få turister av de som passerade oss som inte stannade och tog kort uppför den vackra grönbeklädda gränden där vi satt. Vi hamnade nog på en hel del kort under de dagarna. 

Gatan vi bodde på



Trots att gatan vi bodde på låg bara några steg från en av de större stråken i staden och endast någon minuts promenad från huvudgatan så var det inte många som passerade förbi. De flesta håller sig på de stora turiststråken och få guider valde att gå in just här. Gatan hade flera rum/ lägenheter som hyrdes ut till turister men det bodde även många lokalinvånare här. Jag försökte mitt bästa för att inte skämmas ögonen ur mig över att vi invaderade deras gata där de troligtvis några år tidigare haft grannar som bott. Nu satt vi på trappan med vår frukost och tog tusen foton. De vill ju bara ville leva sin vardag i deras stad. Men om jag bortser från det.. Jag skulle vilja säga att det här är det mest prisvärda boendet jag någonsin bott på. Många väljer nog bort det här alternativet då det varken finns pool eller ingår frukost men både jag och min mamma gillar att kunna variera oss. Vissa dagar unnade vi oss en lyxig restaurangfrukost och vissa dagar gick vi till bageriet och marknaden, båda bara någon minuts promenad från vårt boende och köpte dagsfärskt bröd och färska hallon som vi åt på stentrappan. En kort trappa upp från vårt boende fanns det en maskin där man kunde lägga in en peng (tror det var 5 euro) också tog maskinen ett gäng apelsiner och pressade fram ett glas färskpressad apelsinjuice. Ganska oväntat att hitta den där. 

Och vad gäller bada, det kan man göra i havet. Det finns många bra badmöjligheter i Dubrovnik. Men vill man verkligen ha en pool på sitt boende så får man ta sig ut utanför stadsmuren. Dubrovniks kollektivtrafik fungerar bra och en stark rekommendation är att boka ett hotell längs med en busslinje som har tät förbindelse. Läser man vidare i mitt inlägg så kommer det en del tips på boenden och områden inbäddat i våra dagsturer.

En annan sak som jag nog aldrig hade kommit att tänka på innan resan var att boendet låg tillräckligt långt från kyrkklockor för att höra men inte väckas varje timme av det höga ljudet. Hade man bott precis intill en sådan klockan hade det nog varit svårt att undvika att bli väckt.

Hur man planerar en resa till Dubrovnik för att undvika trängsel
Jag kan inte betona det nog - när man åker till Dubrovnik bör man inte bara sätta sig på flyget och  ”ta det som det kommer”. Ska man lägga tid och pengar på att resa till denna vackra stad bör man respektera både sin egen semester och själva resmålet och göra upp en planering som anpassas efter det man själv vill få ut.  

Boende – Man kan såklart välja att bo utanför den gamla stadskärnan och åka in på kortare utflykter. Men det blir då en helt annan typ av resa än den jag och min mamma hade. Är det sol och bad man är ute efter och man bara vill se Dubrovnik, så visst, då är det en bra planering. Men vill man se och uppleva Dubrovnik på riktigt, allt från lugna morgonpromenader till sena kvällsmiddagar i trånga och upplysta gränder bör man enligt mig bo innanför stadsmuren.

Steg 1: Ta reda på hur många kryssningsfartyg som kommer till staden just de dagar då du kommer vara där. När du vet hur många passagerare som kommer släppas av per dag vet du också vilka dagar som är de lugnaste och vilka dagar du definitivt skall hålla dig borta från stadskärnan.
Steg 2: Ta reda på vilka saker du vill se och göra, dels innanför stadsmuren men även utanför.
Steg 3: Om du vill besöka någon populär restaurang kan det vara bra att boka bord en bra tid innan (veckor/ månader).
Steg 4: Väl på plats, gå ner till hamnen tidigt under din vistelse och boka plats på en båttur. Det kan vara klokt att ta det en dag då det kommer vara mycket turister inne i gamla stadskärnan.
Steg 5: Nu när du har dina restauranger inbokade samt en båttur så kan du planera in en dag för att gå på stadsmuren direkt när den öppnar klockan 8 på morgonen. Sedan väljer du en annan dag då du åker du till Lokrum med första färjan. Även det kan du göra på en av de mer turisttäta dagarna då dagsturisterna sällan väljer att åka ut till ön. En turisttät dag kan du även ta en lokal buss till platser utanför stadskärnan. Mer inspiration kommer i inlägget. Planera att åka linbanan (alternativt lokalbuss) upp till Mount Srđ en dag/ tid då det är lite färre turister i staden.

* Varken stadsmuren, båten till Lokrum eller linbanan upp till Mount Srđ behöver förbokas som jag har uppfattat det. Oklart om det går att göra /behöver göras under högsäsong.

Stadens sevärdheter

Dubrovnikpasset
Jag kan rekommendera att köpa Dubrovnik-passet. 2025 kostade passet för en dag 40 euro, för tre dagar 50 euro och för sju dagar 60 euro. Dubrovnik-Passet är ett sightseeing-kort som ger dig
- Fri entré (ibland rabatt) till flera sevärdheter, inklusive stads-muren (City Walls) och flera museer och gallerier i Dubrovnik.
- Offentlig busstransport inom staden ingår (antalet resdagar beror på längden på passet).
- Rabatter på vissa attraktioner och aktiviteter (t.ex. Lokrum och festivaler).


Eftersom det som vuxen kostar 40 euro att gå på stadsmuren så tjänar man snabbt in kostnaden för passet. Vi valde att köpa ett tre dagars Dubrovnik pass. Vi använde det för att gå på stadsmuren, besöka några museum och åkte en hel del med kollektivtrafiken.



Stadsmuren
Att promenera uppe på stadsmuren, runt den gamla stadskärnan är Dubrovniks sevärdhet nummer ett. Tillsammans med huvudgatan och att vandra i de gamla gränderna. Jag skulle tro att det är få turister som besöker Dubrovnik och som inte ger sig upp på den gamla muren. Det finns tre platser där man kan börja / avsluta sin promenad: Pile Gate, vid Fort St. John och vid Fort St.Luke på Od.sv.Dominika street. När jag gjorde research verkar de flesta vara enade om att det bästa är att vara på plats när muren öppnar klockan 8. Dels för att hinna före alla anordnade turer med passagerare från färjor och andra besökare i staden. Men även, kanske ännu viktigare, innan den extrema värmen kommer om man är i staden en varm dag. Mitt på dagen kan det bli rejält hett och promenaden på muren bjuder inte på så mycket skugga. Man kan även gå sent på eftermiddagen, efter 16.00. Jag hade inte så höga förväntningar på denna promenad men ack så fel jag hade. Det var en helt fantastisk promenad och längs med muren fanns det möjlighet att stanna till för att ta sig en fika eller ett glas. Vi strosade fram i lugn och ro, fotade en hel del och stannade vid ett tillfälle för att ta varsin islatte. Sammanlagt var vi på muren i 2,5 timme.

Gamla stadskärnan
Om man vill se stadskärnan och undvika de värsta folkströmmarna är det klokt att planera in att besöka stadskärnan under tidigt morgon och satsa på lugnare dagar med så få kryssningspassagerare som möjligt. Just tidig morgon (innan klockan 9 – eller allra helst innan klockan 8) är starkt att rekommendera. Både jag och min mamma är morgonmänniskor och vaknade dagligen av oss själva innan 06.30. Vi båda var för otåliga för att ligga kvar och dra oss och var ute på Dubrovniks gator medan de flesta fortfarande låg och sussade. Vi gick ner till den gamla hamnen och strosade runt i gränderna medan arbetare i staden tömde papperskorgar, kom med matvaror till butiker och restauranger och sålde frukt och grönt på torget. Dessa morgonpromenader var något av det bästa med hela resan. Jag kan förstå om många värnar om sina sovmorgnar på semestrar men jag tycker verkligen att man bör ta åtminstone en morgon då man går upp riktigt tidigt och strosar runt i gränderna, längs med Stradun och ner till den gamla hamnen. Då är staden nästintill tom på människor, fram tills alla andra vaknar. Det tycker jag i och för sig att man alltid bör göra när man reser till turisttäta städer.

Båtturer – öar och grottor
Kroatien är ett land där en del av resan verkligen bör spenderas på havet, eftersom kusten och övärlden är landets hjärta. Det klara, turkosa vattnet gör området utanför Kroatiens kust perfekt för snorkling, bad och båtturer, och det är magiskt vackert när solens strålar speglar sig i havet.

Från Dubrovnik utgår flera populära båtturer.

Heldagstur till Elaphite-öarna
En av de mest klassiska turerna där man besöker tre vackra öar:
Šipan – störst och lugnast, med små byar och olivlundar. När vi var på plats i september var det få bolag vars båtturer stannade på ön då allt stängt för säsongen och endast åtta fastboende familjer bodde kvar i en av öns fiskebyar. 
Lopud – känd för sin fina sandstrand Šunj Beach, en av Kroatiens bästa sägs det.
Koločep – närmast Dubrovnik; perfekt för snorkling, fiske och besök vid de gröna och den blå grottan. En del turer går i land även på ön som enligt de arrangörer vi pratade med skall vara den vackraste av öarna.

Blå grottan och de tre gröna grottorna – badtur
Det finns även turer som har fokus på bad och grottor där man får möjlighet att simma in i grottor där ljuset skapar spektakulära blåa och gröna färger i vattnet. Turen kan även kombineras med stopp vid andra öar. Och då oftast med fokus på strandbad. 

Kombinationsturer
Också finns det båtturer som kombinerar bad och besök på ö eller öar.
Blå grottan + Šunj Beach
Blå grottan + Šipan
Delar av Elaphite-öarna med olika bad- och snorkelstopp

En del turer (de mindre båtarna) börjar i gamla hamnen som ligger centralt inne i den gamla stadskärnan och är mycket lättillgängliga om man bor innanför stadsmurarna. De större båtarna börjar oftast i Port Gruž. Man blir då hämtad vid ett hotell strax utanför stadskärnan med buss och lämnas i hamnen.

Vi valde att ta en semi-privat båttur med en ganska liten båt som hade plats för högst 15 deltagare. Denna halvdagstur kostade 60 euro per person. Vi började vid de tre gröna grottorna, besökte Koločep och på vägen hem den blå grottan. Vi var otroligt nöjda med denna halvdagstur och jag tror vi gjorde helt rätt som valde en tur som mestadels satsade på att besöka grottor. Själva stoppet vid ön var inget speciellt enligt oss. Min mammas reaktion när hon fick snorkla och titta på fiskar och när hon befann sig inne i den blå grottan var verkligen fantastisk att se. Läs mer om denna utflykt längre ner i inlägget.

Är man sugen på att se öarna runt Dubrovnik mer ordentligt, kanske vandra och bada, skall det även finnas färjor man kan ta. På så vis kan man själv välja hur lång tid man vill ha på respektive ö och slippa följa ett upplagt schema. Av den information jag har hittat så skall det gå flertalet färjor varje dag till samtliga av Elaphiti-öarna. 

Lokrum
Jag kan varmt rekommendera en halvdagstur till ön Lokrum. Lokrum är en grön och naturskön ö bara 10–15 minuter med färja från Dubrovniks gamla hamn. En tur och retur biljett kostade 2025 30 euro per person. Ön bjuder på vandringsstigar, små klippstränder, botaniska trädgårdar och historiska klosterruiner, med fantastisk utsikt från Fort Royal. 


Mitt på ön ligger en saltvattensjö med hög salthalt, kallad “Dead Sea”, där man flyter lätt på vattnet. Den höga salthalten kommer sig tydligen av att vattnet som kommer till sjön tar sig dit genom flera grottor och tunnlar som är kopplade till havet. På grund av platsen som sjön ligger på så får vattnet på vägen en ännu högre salthalt än havet. Den lilla sjön blev min absoluta favorit på Lokrum och de två timmarna vi spenderade där var några av de bästa under hela Dubrovnik-resan. Jag ville inte gå därifrån. Att det fanns en bar precis intill sjön gjorde det än svårare att lämna (även om drinkarna inte höll hög kvalitet). Läs mer om denna utflykt längre ner i inlägget.



Mount Srđ (linbana buss eller taxi)
Jag skulle tro att de allra flesta som besöker Dubrovnik prioriterar att ta linbanan upp till Mount Srđ. Mount Srđ ligger strax norr om Dubrovnik och bjuder på fantastisk utsikt över Gamla stan, havet och Lokrum-ön. På toppen finns en restaurang och en bar samt utsiktsplatser som är perfekta för foton och solnedgångar. Jag och min mamma valde bort att betala 30 euro per person för att åka linbaneturen på fyra minuter uppför och nedför berget. Detta dels då det kändes onödigt dyrt och dels då min mamma är rädd för höjder. Jag själv var också ganska skakad efter att flera olyckor då nyligen skett i Europa med olika linbanor och bergbanor (Neapel och Lissabon). Vi valde istället att ta en lokalbuss (bussbiljett ingick i Dubrovnik-passet) upp på berget för att sedan vandra bort till toppstationen. Och vilken lyckoträff det var. Även denna utflykt går att läsa mer om längre ner i inlägget.

Lapad
Lapad är ett populärt promenad- och vandringsområde som ligger en kort bussresa utanför den gamla stadskärnan. En vandring runt halvön ger fantastiska vyer över Adriatiska havet, små vikar och stränder samt möjlighet att njuta av grönskande medelhavsvegetation. Längs vägen finns flera caféer, restauranger och strandpromenader, inklusive den kända Cave Bar, en bar byggd in i klipporna med direkt havskontakt. Baren har plats för 60 personer och man kan inte förboka platser utan får fint dyka upp och hålla tummarna. När vi var där var det ganska lugnt och vi lyckades få platser nära baren medan uteserveringen var fullsatt. Men det var på dagtid och när högsäsongen var förbi. Under vår promenad i Lapad området passerade vi flera lyxiga hotell med otroliga uteserveringar precis intill havet samt en lyxig beach club som var omöjligt att passera utan att stanna för ett glas och ett dopp i havet (ett stopp som trots att det var en beach bar endast kostade oss 14 euro). Vandringen runt Lapad är en lugn kontrast till den trånga Gamla stadskärnan. Området skall vara något alldeles extra under solnedgång.

Restaurang 360
Kanske inte direkt en sevärdhet men restaurang 360 vill jag ändå nämna då jag är otroligt nöjd med kvällen vi spenderade på deras vackra del av muren. En middag här kostade 2025 mellan 134-174 euro per person för 3-5 rätter (exklusive dryck). Man bestämmer antal rätter och sen serveras dessa samt en Amuse-bouche innan förrätten och en Petit fours efter efterrätten. Jag är medveten om att de flesta inte tycker att det är värt priset för att äta här men om man har möjlighet och lyckas pricka en bra väderdag så är det magiskt att sitta på muren medan solen går ner. Maten var god och spännande (läs mer om maten längre ner i inlägget). Men framförallt var platsen magisk. Man kan också överväga att ta ett glas på deras terrass som ligger strax intill restaurangens uteservering. Kanske inte riktigt samma upplevelse men ett billigare alternativ och säkerligen jättemysigt.

Reseupplägg
Fredag 19 september
Flyg från Arlanda 11:20 – 13.50. Mellandning i Zagreb, nästa flyg 14.45-15.40. Flygbuss in till Dubrovnik. Hämta upp nyckel på upphämtningsplatsen och checka in på boendet. Tidig middag på den populära skaldjurs-streetfood-restaurangen Barbra i Dubrovnik. Sedan en kvällspromenad.
Lördag 20 september

Började dagen med en ordentlig morgonpromenad innanför stadsmuren. Strosade i gränder, kollade in gamla hamnen och besökte den otroligt vackra basketplanen under brinnande soluppgång. Frukost på den klassiska restaurangen Dubravka 1836. Efter frukosten tog vi första båten över till ön Lokrum. På kvällen åt vi på den lyxiga Michelin restaurangen 360. En kväll att minnas resten av livet.
Söndag 21 September

Tidig morgonpromenad innanför stadsmuren. Besökte den kända, men för säsongen nedstängda baren Buza bar. Frukost på trappan utanför hotellrummet. Vid 8 stod vi redo att gå upp på muren. Vid 10.30 hade vi gått hela muren. Gick till hotellrummet och bytte om till badkläder och bekväma kläder att dra över. Skorna lämnades hemma och flip-floppsen åkte på. Efter pizza och aperol spritz gick vi ner till den gamla hamnen för att klockan 14 hoppa på båten för en tur till de gröna grottorna, ön Koločep och blå grottan. Tillbaka i hamnen klockan 18. Efter att ha svidat om och fått med oss den kylda cavan i kylskåpet gick vi för andra gången den här dagen till den nedstängda Buza bar. Nu för att njuta av solnedgången. Vi var långt ifrån ensamma om att ha tänkt den tanken. Middag på en restaurang nära hotellet som jag inte skulle rekommendera.
Måndag 22 september

Tidig morgonpromenad, frukost på trappan och vid 9 tog vi lokalbuss ut till Lapad-området. Vi gick en långpromenad runt halvön som kallas Setnica walking trail. Vi stannade till och intog kaffe, drinkar och ett dopp i havet när helst vi fick lust. Besökte bland annat den berömda Cave bar. 13.30 tog vi bussen tillbaka till gamla stan. Besökte Fort Lovrijenac och tog ett dopp vid Beach Šulić. Efter ombyte tog vi en drink på baren Bard Mala Buža som till skillnad från Buza bar fortfarande hade öppet för säsongen innan vi gick vidare till den populära restaurangen Lady PiPi där på delade på en flaska vitt och åt skaldjur som kom direkt från grillen.
Tisdag 23 september

8.30 tog vi en lokalbuss till det övergivna lyxhotellet Hotel Belvedere som numer tagits över av ett gäng hemlösa katter. På vägen tillbaka stannade vi till vid stranden Plaza Sveti Jakov varifrån man har en vacker utsikt mot den gamla stadskärnan. Vi åt lunch och tog oss ett dopp. Fortsatt promenad mot gamla stan och när vi närmade oss gjorde vi ett sista stopp på Hotell Excelsior som jag läst en del om. Hotellet har en helt magisk utsikt över gamla hamnen med Banje beach som förgrund. Här tog vi en iskaffe innan vi gick in till stadskärnan för att besöka några museum. Efter att ha vilat en stund på rummet åkte vi lokalbuss upp till Mount Srđ. Åt grill-middag på Konoba Dubrava innan vi började vandra mot topp-stationen. Njöt av den osannolikt vackra utsikten tills det blev riktigt mörkt. Då vandrade vi ner till stadskärnan igen.
Onsdagen 24 september
Sista timmarna i Dubrovnik. Morgonpromenad, en mysig frukost på Bistro Revelin och kaffe på Cogito coffee. Sedan var det dags att ta flygbussen ut till flygplatsen och tacka för denna vistelse i vackra Dubrovnik.

Dag 1 - Fredag 19 september
Så var det äntligen dags att resa till Dubrovnik för att få bilda mig en egen uppfattning om detta omtalade resmål. Jag har under åren pratat med flera personer som besökt Dubrovnik. Vissa har sagt att det är deras livs bästa resa och den vackraste platsen de någonsin sett. Men jag har samtidigt också mött personer som menat att det är ett fruktansvärt ställe med allt för mycket turister och att man gör bäst i att hålla sig därifrån. Det är nog det som har gjort att jag avvaktat många år med att resa dit och som lett till att jag ägnat extremt många timmar på research innan avresa för att göra mitt yttersta för att denna resa skulle bli lyckad.

Redan vid 9-tiden satt jag och min mamma på Arlanda, hon med en kopp kaffe och jag med ett glas cava och skålade in semestern. Flyget gick från Arlanda 11:20. Vi mellanlandade i Zagreb och nästa flyg avgick 14.45. 15.40 landade vi i Dubrovnik. Det var en kort och smidig mellanlandning.


Zagreb flygplats. En mycket häftig byggnad måste jag säga


När vi kom fram tog vi Shuttle bus in till Dubrovnik. Man kunde köpa biljetter till bussen i ankomsthallen. Det var enkelt att hitta. Platanus airport shuttle är den enda shuttle bussen från flygplatsen in till Dubrovnik. När vi anlände skulle den avgå om 20 minuter. Det kostade 10 euro per person och väg eller 15 euro per person tur och retur. Vi tog tur och retur men ångrade oss när vi fick stå och vänta på bussen i 50 minuter. Hade vi tagit en taxi och delat med ett annat respar hade det förmodligen inte blivit dyrare och vi hade sluppit den långa väntetiden. Men jag tror egentligen att bussen skall gå att lita på och att vi hade otur.



Bussen gör bara ett stopp i gamla stadskärnan (stannar utanför Ploce gate). Där gick vi av och sedan vandrade vi genom den gamla stadskärnan till kontoret där vi kunde hämta nyckeln till lägenheten som vi bokat. Väl framme på boendet kunde vi konstatera att vi gjort ett riktigt kap. Gatan vi bodde på var helt otroligt vacker.


Nu var vi hungriga och beslutade oss för att ta en tidig middag. Jag styrde oss mot den populära Kroatiska skaldjurs-streetfood-restaurangen Barbra i Dubrovnik som jag läst att man inte bör missa once in Dubrovnik. Restaurangen är en familjerestaurang. Vi lyckades få det sista bordet på den lilla restaurangen och beställde in deras fisk och skaldjursplatta tillsammans med varsitt glas vitt. Det var otroligt mycket mat man fick. De friterade ostronen var spännande. Mina favoriter var mackorna med hemmagjord skaldjurspaté, hamburgaren (man kan välja mellan sardinburgare, räkburgare och bläckfiskburgare) och bläckfisksalladen med färsk tomat. Det fanns även potatissallad, friterad små bläckfiskar, friterade boquerones och två olika såser. Middagen kostade 800 svenska kronor för oss båda två. Jag tyckte det var värt det för att få testa lite olika saker men man kan såklart även beställa in enstaka rätter eller ta några snacks istället. När vi senare under veckan passerade restaurangen vid några tillfällen var det oftast en lång kö uppför trappan med folk som väntade på att få bord eller på att få beställa för att ta med sig. Att beställa med sig en av deras hamburgare och sätta sig nere vid hamnen eller på några av alla badställen är nog inte heller så dumt.






Sedan tog vi en kvällspromenad i de centrala delarna och ner mot den gamla hamnen där vi såg slutet av solnedgången och gick den kända trappan Jesuit Stairs. Vi avslutade dagen med ett glas vitt på trappan utanför vårt boende. Det var bara första kvällen och jag började tyvärr känna mig förkyld.




Huvudgatan Stradun











Dag 2 - Lördag 20 september
Vid 06.30 gick vi ut för en ordentlig morgonpromenad innanför stadsmuren. Medan nästan alla andra låg och sov strosade vi i gränder, kollade in gamla hamnen och såg den otroligt vackra basketplanen under soluppgång. 


Jag kunde inte få nog av gatan som vi bodde på



Buza gate

Vi passerade en restaurang som vi kände att vi måste äta på någon kväll

Restaurangen heter restaurant Pi Pi. 







Lättaste sättet att hitta basketplanen är att gå till Buza gate och sedan ta direkt höger när man kommer innanför muren. Man följer sedan muren tills man kommer till ett hörn. Där kan man se en liten dörr av stål i muren. Denna leder in till basketplanen. Här kan man ta unika fotografier och jag måste säga att denna plats golvade mig totalt. Så otroligt vackert, både att stå på planen och titta ut över staden men även från ovan när man ser den uppifrån muren.







Vid 8 tiden var vi på plats vid den klassiska restaurangen Dubravka 1836 för frukost. Den ligger mycket vackert placerad med utsikt över stadsmuren och Fort Lovrijenac.



Från restaurangen har man utsikt mot fortet Fort Lovrijenac




Efter frukosten tog vi oss ner till hamnen för att komma med första båten över till Lokrum Island. Den avgick vid 9-tiden och kvart över nio var vi framme på den lilla ön. På vägen dit såg man tydligt det övergivna lyxhotellet Hotel Belvedere som vi senare under resan skulle komma att besöka. 


Längst ut på piren i Gamla hamnen finns det möjlighet till bad





Övergivna lyxhotellet Hotel Belvedere

Vi tog oss en ordentlig promenad runt ön och förvånades över hur dåligt skicka det var på promenadstråken på större delen av ön. Förutom just i området där man steg av färjan. Trots att man uppmanar besökare att gå på vandringslederna så var de i otroligt dåligt skick med lösa stenar. Det var inte många som gick på vandringslederna utan de flesta verkar åka ut till Lokrum för sol och bad.


























Vid 11-tiden kom vi fram till ”Dead sea” som är en liten sjö mitt på ön som har väldigt hög saltvattennivå. Här flyter man lätt och man kan simma in i en liten grotta. Jag blev helt golvad av hur vackert det var. Vi tog varsina drinkar (eller kanske två var) på baren precis intill sjön och först efter två timmar lyckades min mamma få mig att gå med på att gå därifrån.















Innan vi gick mot färjan promenerade vi runt lite i närområdet. Badalternativen är flera häromkring. Man kan, utöver att ta ett dopp i den salta sjön bada i havet. Man kan då välja mellan att gå i från de platta klipporna eller gå till en av de steniga stränderna intill. 






Kvart över ett tog vi färjan tillbaka till Dubrovnik. Vi var oroliga över att inte få plats men hade tur och kom med den överfulla färjan.


Väl tillbaka i de gamla delarna av Dubrovnik, på väg mot boendet för vila och ombyte kunde vi konstatera att gatorna var trånga av turister. 


Jag mådde verkligen inte toppenbra (gjorde superont när jag svalde). Jag stoppade i mig ipren, alvedon och vätskeersättning och väskan packade jag full med strepsils och snytpapper för att orka kvällens planer. Som tur var kände jag fortfarande smak och kunde trots min förkylning se fram emot den lyxiga middagsbokningen.  

Efter att ha vilat en stund på rummet tog vi en promenad. Vi passerade stenklippan med de vackra dörrarna som ligger nedanför fortet Fort Lovrijenac, nära Orhan restaurant. I det här området kan man hyra kajak och delta i guidad tur. En kajaktur under solnedgången sägs vara något alldeles extra. Sedan kollade vi in Beach Šulić dit vi skulle koma att återkomma för ett bad senare under resan.







Vid 18 var vi på plats vid den lyxiga Michelin restaurangen 360 där jag hade bokat bord. Vi hamnade på det första bordet, närmst ingången, vilket var bra för då kunde vi ha utsikt över svängen på muren. Vi satt där under solnedgång medan staden mörknade och lamporna tog vid. Det var en helt magisk kväll att minnas resten av livet.





Maten var god och spännande. Sittningen började med amuse bouch. De färggranna klickarna till höger ör smör med olika smaksättning. Utöver det serverades det varmt bröd och snittar med olika lyxiga röror och topping.  


Till förrätt tog vi båda ankleverpaté och den lämnade oss verkligen inte besvikna.



Jag åt fisk med en potatis-cappuccino. Det var en mugg med varm beurre blanc-sås som innehöll potatis och olika skaldjur som marinerats i något sött. På denna fluffiga röra låg det ett spännande skum på toppen.

Min mamma åt en köttbit med potatispuré och tryffelsås.

När vinet i glaset tog slut kunde jag inte hålla mig från att beställa in restaurangens kända drink Doom of Bloom med gin, St-Germain, gul Chartreuse, Mullasano torr vermouth och citronsaft.


Till efterrätt tog vi en dessert som hette kaffe och en som hette choklad.



Tillsammans med notan för kvällen fick vi in en Petit fours (4 små godisar/bakverk).





Dag 3 - Söndag 21 September
Vi började även denna dag med en tidig morgonpromenad innanför stadsmuren. Nu var det betydligt lugnare på den kända trappan Jesuit stairs jämfört med när vi var där första kvällen. 

Jesuit Stairs


Stradun

Rectors palace

Vi besökte den kända, men för säsongen nedstängda baren Buza bar. Det var bara vi där och vi beslutade oss för att vi skulle komma tillbaka till kvällens solnedgång med en flaska kyld cava.






Efter promenaden åt vi frukost på trappan utanför hotellrummet. 

Vid 8 stod vi redo vid ingången till muren som ligger intill Pile gate. Man får inte själv välja i vilken riktning man vill gå på muren så det är bara att följa strömmen. 










Efter ungefär 20 minuters promenad kom vi till ett café. Vi beslutade oss för att slå oss ner för ett glas islatte. Under promenaden fanns det flera små serveringar där man kunde köpa sig enklare dryck och mat (oklart hur stor matutbudet var). 







Buza bar

Bard Mala Buža (tidigare "The secret bar")









Här ser man uteserveringen till restaurang 360 som vi åt middag på dagen innan











Under promenaden såg vi restaurang Above 5 som
jag önskar att vi hade hunnit äta på


Jag tyckte det var fantastiskt mysigt att promenera på muren och jag var glad att hettan inte riktigt hunnit anlända ännu. Vid 10.30 hade vi gått hela muren.

Efter stadsmuren gick vi till hotellrummet och bytte om till badkläder och bekväma kläder att dra över. Skorna lämnades hemma och flip-floppen åkte på. Vi gick till restaurang Olivia som ligger i en trång gränd nära vårt boende. Vi delade på en pizza och unnade oss varsin aperol spritz. 



Sedan gick vi ner till den gamla hamnen för att klockan 14 hoppa på båten för en tur till de gröna grottorna, ön Koločep och blå grottan. Vi hade bokat en semi-privat båttur med en ganska liten båt som hade plats för högst 15 deltagare. Vi serverades varsitt glas dryck och sedan bar det av ut på havet.




Första stoppet var vid de tre gröna grottorna som består av: 
- en grotta med stor ingång som är lätt att simma in i
- en liten grotta som också den är lätt att simma in i
- en djupare grotta som man kan simma in i för att sedan simma tillbaka ut samma väg som man kom från.  Alternativt så kan man simma igenom den. Gör man det måste man på två platser dyka under hinder och sen klättra uppför stenar för att till sist hoppa ner från en klippa på 3- 5 meters höjd (beroende på var man väljer att hoppa). Då måste man ha med sig en av guiderna på båten. Detta var något både jag och min mamma skippade.








Redan vid det här första stoppet kunde jag se på min mamma att den här båtturen inte skulle lämna henne besviken. Utöver möjligheten att få simma in i grottor kunde man låna cyklop och ligga i havet och kolla på fiskar, och hon älskade det.



Nästa stopp var ön Koločep. Vi blev avsläppta och fick spendera drygt en timme på ön. Vi valde bort stranden och restaurangen för att gå en kort promenad. Jag skulle inte säga att det stoppet imponerade så mycket på oss.



På Kolocep fanns ett TUI hotell vid namn Kalamota Island











Sista stoppet var Blå grottan. Jag hade samma sommar varit på Capri och besökt deras kända Blå grotta så jag utgick från att detta skulle vara något liknande. Och det hade jag helt rätt i. Men med den stora skillnaden att man på Capri endast får ta sig in i grottan med båt medan man här endast får ta sig simmandes in i grottan. Och grottan på Capri är betydligt större. Vi simmade in i grottan (jag tyckte det var lite klaustrofobiskt när man skulle simma in genom själva ingången) och tog oss längst in i grottan innan vi vände oss om och WOW! Så otroligt vackert. Vi båda blev helt hänförda och min 63 åriga mamma sa att det var topp fem upplevelser i hennes liv.



Lånad bild: https://www.getyourguide.se/dubrovnik-l513/dubrovnik-eftermiddagstur-med-speedboat-till-bla-grottan-med-drycker-t617766/

Om jag jämför de blå grottorna jag besökte den här sommaren (På Capri och utanför Dubrovnik) så skulle jag säga att båda är helt fantastiska. Den blå grottan på Capri är helt klart en större turistmagnet än den i Dubrovnik. På Capri måste man vara på plats tidigt på morgonen för att inte riskera att hamna i timslånga köer och dit kan man ta sig både från land och med olika båtturer. Det är en stor apparat och för att åka in i grottan tar man inträde. På så sätt kändes Dubrovnik mer genuint. Även om det säkerligen kan samlas många båtar här så blir det nog inte kösystem på samma sätt som på Capri. Men tvingar man mig att välja vilken jag gillade mest, så blir det den blå grottan på Capri. 


Bard Mala Buža (tidigare "The secret bar") ligger i skugga
på kvällarna

Buza bar ligger i sol en bit in på kvällen och här kan man se
en fantastisk solnedgång. Se nedan i inlägget



Klockan 18 var vi tillbaka vid den gamla hamnen. Vi var otroligt nöjda med denna halvdagstur och jag tror vi gjorde helt rätt som valde en tur som mestadels satsade på att besöka grottor. Vi hade också turen att ha perfekt väder för bad och snorkling. Vi gick hem till rummet och hämtade den kylda cavan och gick sedan direkt till den stänga Buza bar. 


Vi var långt ifrån själva där och det var svårt att få en plats med bra utsikt mot solnedgången men vi lyckades tillslut. Förväntan hängde i luften och när solen försvann bakom horisonten och färgade himlen i gult och orange klappade alla händerna. Medan vi satt där kunde vi underhålla oss med att kolla på människor som hoppade från de höga klipporna ner i havet. Medan himlen glödde hoppade vi ner och tog oss ett bad. Båtar passerade oss och när man simmade ut en bit såg man Buza bars klippor och allt folk som valt att stanna kvar även efter att solen gått ner. 














Vi bytte om och gick till restaurang Lady Pi Pi som vi sett på en av våra morgonpromenader och verkligen ville besöka men kön visade sig var jättelång och det var bara att ge upp. 

Innan vi gick vidare kollade vi in den vackra basketplanen på kvällstid. Den ligger precis vid restaurangen. Där var det lokalinvånare med deras barn som lekte och spelade basket. 




Vi åt istället middag på en restaurang nära hotellet som inte gjorde något särskilt intryck på oss. 


Dag 4 - Måndag 22 september
På måndagen vaknade både jag och min mamma okristligt tidigt av min hosta och jag hade nästan ingen röst. Det var extremt ansträngande att prata. Vi beslutade oss för att gå ut istället för att ligga kvar i sängen och gick ner och satte oss längst ut på piren i gamla hamnen. 




Solen som skulle gå upp 06.33 dröjde ytterligare närmre en timme efter egentlig soluppgång då den stiger upp bakom det höga berget. Vi såg Lokrum färjan åka ut med personal strax efter 07 och en local som stod och fiskade med kastspö. Intill Lokrum låg kryssningsfartyget Silver Whisper förtöjd. Ett av två fartyg som skulle anlända till Dubrovnik den här dagen. Efter en stund åkte personal från fartyget in mot hamnen och började sätta upp en informationsdisk på bryggan.






På vägen tillbaka till boendet köpte vi med oss färska hallon som vi åt med yoghurt och croissant till frukost på trappan. 



Vid 9 tog vi lokalbuss 6 mot Babin kuk ut till Lapad-området. Med Dubrovnikpasset åker man fritt med lokaltrafiken. 


Buss 6 går regelbundet så det är lätt att ta en spontan utflykt till Lapad området. 
Man kan även välja att bo på en resort längs med busslinjen och smidigt och billigt 
ta sig in till Dubrovnik.

Vi gick av vid ”Batala” som ligger vid den stora hamnen för att där påbörja vår långpromenad runt halvön. Promenaden heter Setnica walking trail. Den första biten av promenaden låg mestadels i skugga vilket var tacksamt då temperaturen gick upp till 29 grader den här dagen.


Från stora hamnen går dagsturer med större båtar till Elafitöarna.


Här lägger även de större fartygen till.
Turisterna skjutsas in till gamla stadskärnan med bussar





Under promenaden passerade vi publika stränder och strandbarer. Några var öppna och några var stängda för säsongen. När vi kom till Coral beach club blev jag helt golvad. Så otroligt vackert med en oemotståndligt fin inredning. Hittills hade promenaden varit mycket vacker men av det "enklare slaget". Nu kom vi helt klart in i de lite lyxigare delarna. Som jag skrev i början av inlägget kan det vara bra att känna till att Kroatien har strandskydd vilket innebär att hotell och klubbar inte kan neka någon att få gå ner till stranden, även om man behöver gå igenom deras byggnad – hur lyxigt det än är. För att komma in på beach cluben behövde man ha ett pass som kostade 1 euro. Vi köpte ett pass (armband) och laddade på med 14 euro (summan det skulle kosta för två islatte). Stor skillnad mot Amalfikusten där det kostar dryga 1500 svenska kronor att få komma in på vissa beach clubs. Att hyra en solstol här kostade 60 euro på första raden och 50 euro på andra raden.















Glöm inte badskor när du skall till Kroatien

Här kan man hyra en genomskinlig kajak


Ju längre ut på udden man kom desto större och lyxigare blev hotellen. Vi gick in och kollade på president hotell. Det kändes mest stort och opersonligt men med en fin uteplats/ bar som låg med vacker utsikt mot havet. 



Sen gick vi vidare till baren ”On the rocks” där jag råkat se på google att baren serverar pina coladas som såg väldigt goda ut. Vi kunde inte motstå frestelsen och satte oss ner och tog varsin pina colada i deras vackra bardel. 







Efter detta hotell märktes det tydligt att man kommit till de, om möjligt, ännu lyxigare delarna av Lapad. Här ligger hotellen och restaurangerna högt upp och har helt makalös utsikt. Kustlinjen var dramatisk och här och fanns det plats för sol och bad från klippor. Vandringsleden man gick på blev bredare och kantades av blommor och grönska. Allt var mer tillputsat och det var tydligt att det är fler som rör sig här än i den delen där vi började vår promenad. Det bar också tydligt att de flesta som bor på hotellen här har tjocka plånböcker. Det tog emot att gå förbi dessa otroligt vackra uteserveringar. Men vi kunde ju inte sätta oss överallt. Och vi hade siktet inställt på hotellet Villa Malo More som har den kända baren cave bar. Där köpte vi varsitt glas vin och lite snacks och vilade en stund.













Hotel More som har den berömda Cave bar


Hotel Mores restaurangdel

Hotel Mores bardel som ligger precis utanför 
The Cave bar

När vi kände oss nöjda med utflykten letade vi upp närmsta busshållplats (Bus stop #6 south) på gatan ”Ul.Kralja Tomislava) och vid 13.30 tog vi bussen tillbaka till gamla stan.




När vi kom fram besökte vi Fort Lovrijenac som ligger nära busshållplatsen.

Bild tagen från trappan upp till Fort Lovrijenac 



Sedan tog min mamma ett dopp vid Beach Šulić medan jag kikade in Beach bar dodo som ligger precis vid stranden. Beach bar dodo är bara ett hål i väggen med några träbänkar som ligger fint uppe på en klippa ovanför den steniga smala stranden. Området med sittplatser såg inte alls ut som på bilderna som jag googlat och som var tagna 5 år tidigare. Då fanns det en bar, stolar och bord, några gungor och det var mer inbonat med lite prydnader. Nu var det mer kalt. Jag kan tänka mig att det kan ha att göra med att vi var där i September. Under högsäsong är det kanske mer anordnat och tillfixat. Jag blev inte så sugen på att slå mig ner utan satte mig på en skuggplats nedanför baren och väntade på att min mamma badat klart.




Efter ombyte tog vi en drink på baren Bard Mala Buža som till skillnad från Buza bar hade öppet. Det var till att börja med svårt att hitta dit. Ingången är genom att gå in genom ett hål i stadsmuren. Inte undra på att den brukar kallas för ”the secret bar”. För en gång i tiden så var den det. Men nu är det många som lyckas hitta hit. Enligt en hemsida som jag läst på så skall baren ha öppet året runt. När vi var där var det svårt att få platser men tillslut lyckades vi. Vid det här laget kände jag mig ganska rejält förkyld och energin var inte på topp. Men jag kunde trots det inte motstå en frestelsen att ta en aperol spritz.





Sedan gick vi vidare till den populära restaurangen Lady PiPi. Vi var på plats klockan 17, en timme innan restaurangen skulle börja servera middag. Vi beställde in en flaska vitt för att ha under hela sittningen. Ganska snart fick vi göra vår middagsbeställning. Vi beställde tonfisk och jätteräkor som kom direkt från grillen. En helt otrolig kväll.












Dag 5 - Tisdag 23 september
På natten hade jag en jobbig hosta och rösten var fortfarande mycket svag. Vi åt frukost på trappan och 8.30 tog vi lokalbuss 8 från busstorget (vi åkte fortsatt fritt med våra Dubrovnikpass) till det övergivna lyxhotellet Hotel Belvedere som numer tagits över av ett gäng hemlösa katter. 



Buss 8 går relativt ofta men det kan vara en stund mellan avgångarna så man 
gör klokt i att planera vilken avgång man skall ta. 

Hotel Belvedere öppnade 1985 och stängde ner 1991 under det Kroatiska självständighetskriget. Det fungerade som skyddsrum och blev flyktingförläggning innan det efter att ha bombats hårt övergavs. Game of Thrones har spelat in scener här (Oberyn Martells död) och platsen lockar en hel del fotografer. Trots att det 2014 köptes upp av en miljardär är det fortfarande bara ruiner kvar av det som en dag var ett lyxigt hotell. Det sägs att det finns planer på att bygga ett nytt, modernt hotell på platsen men processen går långsamt. Den som lever får se. Om man är intresserad så finns det Youtube klipp där personer tar sig in i byggnaden och filmar samt även visar scener ut Game of Thrones som spelats in där. Sök på "Inside the abandoned game of thrones hotel" med Little Shameless. 

Bussen körde först ut till stora hamnen och vände för att sedan byta riktning och köra mot slutstationen Viktorija. Vi gick av vid slutstationen. Sedan tog vi en trappa (Ul. Frana Suplila) ner till gatan Ul Vlaha Bukovca. Vi följde vägen tills vi efter en kvarts promenad från busshållplatsen kom fram till det gamla nedgångna hotellet.




Vi vandrade runt lite på hotellområdet. Vi hade katter som sprang runt oss och jag tyckte det var lite småläskigt med skylarna om rasvarning och allt krossat glas i området.











En av flera pooler på området

En övergiven hiss som tog gästerna 
ner till stranden nedanför hotellet

På vägen tillbaka stannade vi till vid stranden Plaza Sveti Jakov. Innan vi gick ner mot stranden mötte vi en av männen som arbetar på restaurangen vid stranden som var i full färd med att fira ner ingredienser till maten som skulle lagas den dagen. Plaza Sveti Jakov är en strand där mestadels locals hänger. Det tar ungefär 25 minuter att gå dit från gamla staden eller 6 minuter med taxi.







Från stranden har man en vacker utsikt mot Dubrovniks gamla stadskärnan.





Vi åt svart risotto med fisken Sipa till lunch. Servitören berättade att Sipa är en fisk som inte finns i öppna hav utan bara i vissa specifika områden i Kroatiska vatten. Man får bara fånga fisken på specifikt utmärkta områden. Fångar man fisken på annan plats riskerar man två års fängelse. Det svarta i risotton kommer från att fisken släpper ifrån sig den svarta oljan precis innan den dör. Oljan innehåller mycket mineraler och är tydligen jättenyttig. Jag kände ytterst lite smak på grund av min förkylning men av det jag kunde känna så var det gott. Hög sälta och en stark fisksmak. Min mamma som var helt frisk och kry älskade rätten.  






Efter lunchen tog  vi oss ett dopp i havet.

Sedan fortsatt promenad mot gamla stan. När vi närmade oss stadsmuren gjorde vi ett sista stopp på Hotell Excelsior som jag läst en del om. Hotellet har en helt magisk utsikt över gamla hamnen med Banje beach som förgrund. Här tog vi en kaffe. Jag tycker verkligen att man skall gå och ta ett glas eller något att äta på deras uteservering när man är i Dubrovnik.


Passerade det populära hotellet Argentina som var under renovering











Excelsior har en inomhuspool








Innan vi gick tillbaka till rummet besökte vi museerna Dominican Monastery Dubrovnik och Franciscan Monastety museum.










Efter att ha vilat en stund på rummet åkte vi lokalbuss 17 upp till Mount Srđ (även denna resa åkte vi gratis med Dubrovnikpasset). Genom att ta lokalbussen istället för linbanan upp till toppen tjänade vi in 60 euro. Resan med bussen var bitvis helt magisk med utsikt över den gamla stadskärnan och ön Lokrum. Bussen var liten och tog sig upp för slingriga vägar.


Buss 17 avgår inte så ofta så kolla tabellen i god tid och planera om ni skall ta buss. Lördagar är det som ni ser ovan endast en avgång per dag och söndagar går inga bussar upp på Mount Srđ. Bosanka är stationen man går av på. 





För bästa utsikt under bussturen rekommenderar jag att man sätter sig på höger sida i bussen (motsatt sida mot chauffören). Utsikten under bussresan är otrolig. Vi gick av vid busshållplatsen Bosanka. 

När vi kom körandes med bussen såg jag en skylt som gjorde reklam för restaurang Konoba Dubrava som jag läst gott om och gärna hade velat äta en middag på. Klockan var 17 så det passade ju perfekt. Jag hade flera veckor tidigare bokat bord på Panorama restaurant och lyckats få ett bord på första raden men vi hade samma dag beslutat oss för att avboka bordet då jag kände mig sjuk och det därmed inte kändes värt de höga priserna. Och nu kände jag mig extra nöjd med den planeringen. Vi satte oss på Konoba Dubrava och beställde in en fin ny-grillad köttbit med pommes och sås. Till efterrätt åt vi äppel- och körsbärs strudel med glass.









Efter middagen började vi gå mot toppstationen. Promenaden dit var otroligt vacker. 






Vi tittade runt lite på området runt stationen och restaurangen innan vi gick tillbaka samma väg som vi kom ifrån.








Det hade varit en lång väntan på nästa buss så vi beslutade oss för att gå hela vägen ner istället. Promenaden ner till stadskärnan började vid busshållplatsen och nästan hela slingan var upplyst.






Dag 6 - Onsdagen 24 september
Så var vi framme vid sista timmarna i Dubrovnik. Vi tog en morgonpromenad, precis som alla andra dagar.








Efter promenaden åt vi en mysig frukost på Bistro Revelin. Jag kan varmt rekommendera en frukost här. Alternativt en middag eller ett glas.

Utsikt från Bistro Revelin




Medan vi satt och åt frukost kunde vi se hur grupper samlades och flockade sig runt olika guider i väntan på att deras guidade tur i Dubrovnik skulle börja. 

Sedan tog vi en andra kaffe på Cogito coffee som jag läst skulle ha otroligt gott kaffe. Jag tyckte inte kaffet var så gott tyvärr. 



Sedan var det dags att gå och hämta vårt bagage och ta flygbussen ut till flygplatsen.


Bussen till flygplatsen avgår vid Libanestationen där man går på när man skall upp på Mount Srđ.

 

Efter att jag kom hem såg jag på ett instagram-konto som tillhör en guide i Dubrovnik att man bara några dagar efter att vi åkte därifrån började spela in den femte säsongen av serien Outer Banks i Dubrovnik.

Under inflygningen mot Arlanda kunde jag se området som vi bor i


Budget
Flyg: 5500 kr tur och retur för två vuxna 
Hotell: 11.500 kr för 5 nätter, 2 personer 
Kostnader under resan: 17.200 kr 
= 34.200 kr (17.100 kr/p) 
(Men under resan åt vi lyxigt och unnade oss en hel del drinkar och annan lyx)

Nästa resa till Dubrovnik (eller närområdet)
Egentligen känner jag att jag har sett Dubrovnik. Den gamla stadskärnan är liten och på de dagar vi var där hann vi se det mesta som jag hade planerat. Men det var verkligen en härlig vibe i staden så jag kan mycket väl tänka mig att komma tillbaka för att visa Dubrovnik för någon av mina nära och kära. Dubrovnik ligger bara ett stenkast från Montenegro och på bara två timmars bilkörning kan man befinna sig i staden Kotor som jag tycker ser fantastiskt vacker ut. På 2,5 timme med bil är man i Mostar som kanske ser ännu mer lockande ut. Mostar ligger i Bosnien och Hercegovina. Den ikoniska gamla bron "Stari most" dyker upp i mina sociala medier hela tiden och verkar göra sitt bästa för att locka mig dit. En ort som verkar vara på framfart. Jag kan se att jag i framtiden kommer boka en resa för att bila runt på Balkan, och då kanske det blir ett stopp även i Dubrovnik. 

Tillbaka i staden skulle jag nog upprepa det mesta av det jag gjorde under denna resa. Utöver det skulle jag gå en promenad längs den vackraste biten i Lapad-området under solnedgång och äta en middag på restaurang Levanat som ligger otroligt vackert vid havet. Hade jag varit sugen på härligt häng och sol och bad hade jag bott någon natt ute i Lapad området, på ett av de vackra hotellen och spenderat dagen på en av klipporna längs med strandpromenaden.

Jag skulle äta frukost på restaurang Rudjer som ligger centralt innanför stadsmuren på ett torg med en vacker kyrka framför sig. Eller på en grön innergård som också den tillhör restaurangen. Jag skulle dricka ett glas bubbel på Fratellos Prosecco bars terrass. Jag skulle besöka stranden Pasjača Konavle - Pasjača beach, en smal strand som ligger intryckt under höga klippor och som man endast kommer ner till via branta trappor (denna vill jag verkligen inte missa om jag kommer tillbaka). Jag skulle besöka Dance beach som skall vara ett lättillgängligt badställe nära stadskärnan dit de flesta turister inte hittar. Här hittar man tydligen mest lokalinvånare och under högsäsong finns det en liten bar. Man kan hoppa från klipporna eller ta stege ner i havet om man föredrar det. Man har sol hela dagen och på kvällen kan man njuta av en vacker solnedgång.

Jag skulle gå och kolla in Grand Hotel Imperial. Det var en sak som jag missade under min vistelse. Hotellet ligger precis vid den stora busstationen. Jag skulle även gå till hotell Argentina (Grand Villa Argentina) för att se om renoveringen av det populära hotellet är klar. Jag skulle ta en vinprovning på D´vino Wine bar. Detta hade jag planerat in men min förkylning satte stopp för det. Och besökt Mr Foster bar och kanske även Zox Box. Jag hade ätit middag på restaurang Zuzori och bokat bord på Above 5.

Grand Hotel Imperial



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar