Idaiary: Lissabon - Sintra, Cascais & Almada

Våren 2026 hade jag ett ärende att göra i Lissabon. Jag frågade min bror om han ville följa med och göra en weekend av det, vilket han gladeligen gjorde. Vi var i Lissabon 19-22 mars 2026 och lyckades pricka in några regniga och molniga dagar mellan två sol-perioder. Men oavsett att vädret inte visade sig från sin bästa sida så hade vi fantastiska dagar i underbart vackra Lissabon. Denna resa blev min fjärde resa till Lissabon och utöver att njuta av lugna promenader och god mat inne i staden så kom jag (äntligen!!) iväg till Sintra, dit jag velat sedan länge. Vi åkte även över floden till Almada och kollade in orterna Carcavelos och Cascais som ligger längs med kusten.

18 mars (ons) – Flyg till Lissabon sent. Tog en Bolt till hotellet
19 mars (tor) – Regnig dag. Vi besökte orterna Carcavelos och Cascais
20 mars (fre) – Molnig men mild dag. Tog tåget till Sintra och hann se flera av Sintras sevärdheter.
21 mars (lör) – Heldag inne i Lissabon. Jag visade min bror varför jag älskar denna stad. Vi åt frukost på ett café där spårvagn 28 gick bara någon meter från bordet som vi satt vid. Besökte Sao Jorge borgen, åt en otrolig lunch, satt på två olika takbarer och lyxade till det med att äta hummer till middag på den berömda restaurangen Rocco. Avslutade dagen på Midnight espresso som jag velat till länge.
22 mars (sön) – Tog färjan till Almada som ligger på andra sidan Tejofloden. Var uppe i statyn Cristo Rei och promenerade längs med floden. Åt en oförglömlig lunch på restaurang Atira-te ao Rio. Besökte Time out market och green street innan vi åkte vidare mot Torel Palace Lisbon, hotellet som jag och min son bodde på när vi besökte Lissabon i maj året innan. Vi satt på deras terrass med utsikt över Lissabon, drack drinkar, åt hamburgare och njöt av solnedgången. När mörkret lagt sig tog vi en taxi till flygplatsen där vi bokat ett rum på ett av hotellen.
23 mars (mån) - Hemresa tidigt

Vädret i mars
Vädret i Lissabon tidig vår är ostabilt och det är en hel del nederbörd. Det kan gå ner till 10-11 grader om man har otur men normalt är lägsta-temperaturen runt 14 grader dagtid. Om man ser på nederbörden över hela mars månad så ligger det på 12 dagar utan regn vilket ju faktiskt innebär att det är mer troligt att det regnar än att det inte gör det. Positivt är att det sällan regnar en hel dag utan att regnet kommer och går. Däremellan kan solen spricka igenom. Är solen framme kan det bli uppåt 20-21 grader. En sak som jag noterade under min resa är att 12-15 grader i Portugal känns betydligt mildare än samma temperatur gör hemma i Sverige. Det går att sitta utomhus och ta ett glas även om solen är frånvarande och man kan även sitta ute under ett parasoll när det regnar. Promenerar man behövs det bara en tröja.

Jag pratade med en Portugis som sa att vädret i Portugal är känt för att vara oförutsägbart. Man brukar tydligen säga vintermorgon - sommareftermiddag då det är betydligt råare på morgonen. Samma temperatur på förmiddagen och på eftermiddagen- kvällen känns helt annorlunda.

Hotellet
Då jag åkte med min bror ville jag ha ett större rum med enkelsängar. Vi bokade ett (superior) rum på hotell Santa Justa. Som namnet skvallrar om så ligger hotellet vid Santa Justa lift, en av Lissabons största sevärdheter, nere vid stadens huvudgatan. Här slipper man backar till hotellet och man har nära till havet, butikerna och de stora tågstationerna för linjerna längs kusten och till Sintra.

Dag 1- Torsdagen
Vi vaknade till att det ösregnade utanför fönstret. Vi avvaktade tills regnet lugnat sig lite och gick sedan längs med floden till Time out markets marknadsdel och sedan gick vi till Honest greens, den som ligger vid Cais do Sodré- stationen. Honest greens är en kedja som finns i flera europeiska länder (Spanien, Portugal, Frankrike och Storbritannien) och som växer snabbt. Kedjan består av moderna, hälsosamma restauranger som serverar färska, säsongsbaserade rätter med fokus på naturliga ingredienser och avslappnad atmosfär. Vi beställde in alldeles för mycket frukost då det var riktigt svårt att välja. Mina favoriter var yoghurten och pannkakorna.

Efter frukosten gick vi till tågstationen Cais do Sodré och tog vi tåget till Carcavelos. Resan tog cirka 25 minuter. Nu var det uppehåll och himlen ljusnade.

Väl framme började vi med att gå till deras torsdagsmarknad (Mercado & Feira de Carcavelos) som hålls på torsdagar mellan 8-14. Marknaden är uppdelad i en del med mat (frukt och grönsaker, kött, fisk, ost, chark, nötter mer mera) och en del med saker (kläder, väskor, skor med mera). Efter marknaden gick vi vidare till parken Quinta da Alagoa där en påfågel gjorde sitt bästa för att charma oss.

Vi gick sedan vidare mot stranden. Här blåste det rejält och regnet låg i luften.

Efter promenaden tog vi tåget vidare till Cascais. Från Carcavelos till Cascais tog det 20 minuter. Jag pratade med en Portugis som berättade att det just nu kommer många Ryssar och Ukrainare till Portugal (framförallt till Cascais) och sedan kriget startade kommer den nu många från mellanöstern. Han beskrev Cascais som Portugals beverly hills.
Nu regnade det igen och vi gick därför direkt till café Atelier Albatroz där vi beställde in två bakverk som var otroligt vackra. Tarte de Limão Merengada är ett Citron och basilika- bakverk som är otroligt vackert och jättegott. Det smakar sött, surt och intensivt av citron. I mitten finns en citron-och basilika-kräm. Passionfrukts-bakverket Pavlova Exotica var också jättevackert och gott men jag tyckte att citronen var godare. Under tiden vi satt och fikade öste regnet ner. Vi satt där ett bra tag tills regnet lade sig.

Vi strosade sedan genom Cascais. Tyvärr hade vi inte ork att strosa mer inne i själva orten då vi var hungriga och regnet hotade med att återkomma inom kort. Vi promenerade därför direkt vidare mot restaurang Mar do Inferno. Från centrala Cascais var det en 30 minuters lång promenad. På vägen dit passerade vi parken Marechal Carmona där vi gick in en liten stund och tog några foton.

Väl framme vid restaurang Mar do Inferno insåg vi att restaurangen ligger precis intill Boca di Inferno som är Cascais största sevärdhet och som består av vackra havsklippor och en öppen grotta. Vi tog några bilder innan vi gick in och satte oss på restaurangen.

Vi fick ett bord vid fönstret. Regnet smattrade mot glaset, man kände och hörde tydligt när vågorna slog mot kustlinjen precis nedanför restaurangen och då och då smällde en stor våg mot stenväggen intill för att sedan skjuta upp flera meter i luften. Vi beställde in drinkar, vin och skaldjur och njöt av stunden.

När vi kände oss mätta och utvilade beställde vi en Bolt som körde oss till stationen. Väl på stationen var det smockat med folk. Det visade sig att någon blivit påkörd av tåget tidigare på dagen och ett par vi mötte på perrongen hade stått där i 2 timmar utan att se ett enda tåg. Vi hade tur och slapp stå där länge. När tåget väl kom rådde det kaos och folk tryckte sig på som om det gällde liv och död. Efter en 1,5 timmes lång resa (som annars tar cirka 45 minuter) kom vi äntligen fram till Cais do Sodre.

Vi gick direkt till Rossio station där vi köpte biljetter tur och retur till Sintra, dit vi skulle tidigt nästa morgon. Vi gick sedan ut genom stationen till en bar jag varit frestad att gå till sedan länge. Pisco Peruvian bar ligger på utsidan av Rossio station på en plats i Lissabon som jag älskar. Här finns en väg som slingrar sig brant uppför och nedifrån kan man tydligt se hur det är som olika etager. Mycket snyggt på bild.

Vi tog in barens number one drink- Pisco sour. Den var helt okej och smakade lime och spritigt. Sen tog vi varsin Pisco passion och den var verkligen jättegod med en tydlig passionsfruktssmak.

Nu hade klockan hunnit bli 22 och det var dags att tacka för den här dagen.

Dag 2 - Fredagen

Vi satte klockan tidigt, köpte med oss varsin kaffe och croissant och gick till Rossio station. 07.41 tog vi tåget till Sintra. Äntligen, äntligen, äntligen. Jag har så länge drömt om att åka dit.

Runt 8.30 var vi framme i Sintra. Det var en riktigt disig dag vilket jag förstått inte är ovanligt i Sintra. En lokal guide stoppade oss och ville sälja biljetter till hans tour där han kör upp mot ingången till Pena palace och på vägen pekar ut sevärdheter samt vart man går om man vill ta vandringsleden ner. Han ville ha 10 euro för det. Den lokala bussen stod redan parkerad med lediga sittplatser och eftersom 434 är en omtalad busslinje som sägs vara kaotisk de flesta dagar i Sintra så ville jag ta chansen att få åka den. Jag ville även ha möjlighet att kunna ta buss senare under dagen. Ett dagskort för bussen kostar 10 euro. Man kan inte köpa enkelbiljetter.

Vi satte oss på bussen och bussresan upp till Pena Palace var verkligen en upplevelse. Den snirklar sig uppför det grönskande berget och på vissa platser är marginalerna små och det är omöjligt med ett möte. Man åker igenom små byar och passerar enorma slotts-liknande hus. Makalöst vackert. Vi hade första inträdet till Pena palace 9.30. Ingången öppnar 9.00 och därifrån är det en 15 minuters promenad uppför innan man är vid själva palatset. När man närmar sig blir man helt golvad av den vackra fasaden.

Väl framme kan man välja att hålla sig till höger om man vill gå in i palatset och se interiörerna (då måste man ha biljett för den slot-tiden) eller vänster om man inte har biljett för det. Vi hade biljetter och ställde oss i kön. Sen gick vi genom palatset och hamnade bakom en tour guide som sinkade oss. Jag tyckte det var helt ointressant inomhus. Påminde om andra slott och palats man besökt.

Väl ute igen var det sorgligt att se att dimman inte lagt sig. Det var nästan svårt att se fasaden. Vi valde att hänga kvar och vänta ut tiden. Jag hade valt att boka nästa inträde först klockan 13 just för att kunna göra så då jag läst om morgondimman. Jag pratade med en anställd som sa att ibland lyckas solen göra så att det spricker upp under förmiddagen men vissa dagar är dimman där för att stanna. Det såg inte så ljust ut så vi fick ge upp. Då dimman lättat en aning vid 10.30-tiden tog vi lite fler bilder innan vi gick vidare.

Med hjälp av google maps hittade jag vandringsleden ner mot byn dit vi skulle för att se Quinta de Reguliera. Vi hade inträdesbiljetter till klockan 13.00. Vi gick först längs bilvägen en bit.

När vi kom till början av vandringsleden insåg vi att vi skulle hinna med Moorish castle innan vi påbörjade vandringen nedåt. Så vi vek av och köpte inträdesbiljett för 12 euro per person. Det var ingen kö och inte mycket besökare. Jag är glad att vi gjorde denna avstickare för denna plats var verkligen fantastiskt vacker.

Efter cirka en halvtimme vid Moorish castle gick vi tillbaka till den plats där vandringsledens början också började vi vandringen nedåt. Man följer skyltar mot Centro historico och Villa Sassetti. Terrängen är svår och bitvis brant. Det tog 40-50 minuter för oss att ta oss ner till Quinta de Reguliera.

Väl nere gick vi direkt till ingången till Quinta de Reguliera. Vi var 30 minuter tidiga men vi fick gå in direkt. Vi gick direkt till Initation Well som är Sintras näst största sevärdhet - efter Pena palace. Kön var lång men kan helt klart vara många resor värre en dag när det är större turisttryck i Sintra (helger och högsäsong). Trots att den var lång tog det bara tio minuter innan vi var framme vid ingången. Väl inne blev man mållös. Det var verkligen vackert att titta ner genom brunnen. Det blir mörkare och mörkare ju längre ner man kommer och väl nere kommer man in i en vacker tunnel upplyst av en ljusslinga. På slutet ligger ett vattenfall. Jag glömde helt att kolla på vattenfallet utifrån.

Nu var klockan 13 och vi hade bara ätit varsin croissant idag. Vi gick mot Tacantiga som är en restaurang som jag fått rekommenderad av chatgpt som sagt att det är en genuin portugisisk restaurang med tapasrätter. Restaurangen tar inte emot bordsbokningar för lunch men trots att det var fullt när vi kom och ytterligare ett par stod och väntade så tog det bara några minuter innan vi fick ett bord.

Gambasen var magiska, 10/10. Såsen smakade intensivt av citrus. Sangrian var otrolig. Ostarna var jättegoda men charken inte lika rolig. Kötträtten var sådär. Efter en mycket lyckad lunch gick vi ner mot Sintra by. På vägen mot stationen stannade vi och köpte med oss Travesseiros som är ett bakverk som Sintra är känt för. Vi köpte en original, en med äpple och kanel och en med choklad. Den med äppelsmak var klart godast. Även den med choklad var god medan jag tyckte originalet var lite tråkigt.